Gräset ÄR grönare på andra sidan

Hur kan en dag som börjar så dåligt sluta så jävla bra?!

På vägen hem från stallet satt jag och filosoferade för mig själv. Något som jag brukar göra när jag kör bil, naturligtvis är jag fullt koncentrerad på att köra samtidigt, man är ju faktiskt tjej... Då kom jag hur som helst på en himla massa saker som jag borde skriva, nu är allt som bortblåst. Förvånad? Inte det minsta... Det var så himla bra också, sjukt bra formuleringar ploppade upp. Allt är borta.

Hästarna var kalasfina idag! Man får verkligen se till att rida ordentligt och fullt fokus, men det är det lätt värt när man känner hur bra det blir. Nöjd.

Varför nöjer man sig aldrig?
Man vill alltid ha det som man inte kan få, man skulle kunna göra vad som helst för att få det. Sen får man plötsligt det man vill ha. Det borde vara total lycka, men plötsligt så vill man inte längre. Inte ens om någon kastade det efter en så skulle man ta emot det. Varför är det så? Är det för att man aldrig någonsin nöjer sig?

Kanske har man hittat en, eller två, som vill följa med på tävling?! Guldläge.