En för alla...

Jag tänkte på det igår på lunchen. Oavsett hur fint väder det blir nu så känns det som att det kvittar. Sommaren har liksom redan tagit slut, no matter what. Det är synd, för det blev en väldigt kort sommar i år. Förhoppningsvis har jag fel, men det känns långt bort. Såg dessutom att Sanna skrivit samma sak, sommaren är redan över.

Men jag har ju tänkt att jag ska åka ifatt sommaren i höst. Ta två veckors semester, bränna iväg på en sista minuten en vecka. Det vore helt underbart, frågan är om jag måste göra det själv, eller vem som följer med? När jag var i Italien var jag helt övertygad om att jag utan problem skulle kunna åka på semester själv, nu känns det konstigt att göra det. Men jag borde lita på vad jag tidigare har insett, så får jag inget trevligt sällskap så ska jag åka själv. Ensam är stark...

Vi diskuterade fördomar idag på jobbet. Jag skulle själv anse mig som ganska fördomsfri, faktiskt. Jag menar, alla har väl fördomar, men mer eller mindre. Jag klagar ofta på mina vänner när de uttalar sig opassande, och för mig känns det inte som att man kan dra alla över en kam, någonsin.

Jag jobbar 9-18 den här veckan, det är sjukt segt att komma ifrån jobbet så sent, men har varit ganska skönt på mornarna när jag har vaknat före alarmet varje dag. Får väl se hur det blir imorgon, efter en jobbkväll. Får se hur det går på jobbet ikväll, jag har varit otroligt trött hela veckan, sliten. Det blev ju inte det minsta vila förra helgen, så det kan bero på det. Frågan är om det blir någon vila den här helgen, jobba fredag och lördagkväll, tävling i Mariestad på lördag och på söndag ska jag och Sanna till Jönköping. Eventuellet trycker vi in ett besök i St Annas skärgård också. Om solen skiner.

Jag såg fram emot att åka hem och läsa, har börjat läsa "I denna stilla natt" av Mari Jungstedt. Men har ingen ro i kroppen, vad är det jag har brist av?

Jag har börjat tänka på någon igen, och undra.

Fantastiska häst!

Stina är verkligen helt fantastisk, på alla sätt!

Det har varit tävlingar på Örsta i helgen. Igår var jag där och hoppade 1.10 och 1.20 med ett ner i varje. I 1.10 hade jag kunnat rida lite bättre, i 1.20 så var det bara ett skitpet. Surt, men Stina var grymt fin ändå! Idag red jag en 1.20, jag red ganska illa första halvan av banan, men sen kom vi igång och andra halvan var riktigt bra! Det blev faktiskt en dubbelnolla, tack vare Stina som verkligen kämpade sig över kombinationen när jag red som en kratta. Vi red inte så fort, men blev i alla fall placerade, kom 7:a. Alltid lika skönt med nollor och pris!

Det har varit en ganska tuff helg, har inte sovit alltför mycket. Men det börjar ju bli en vana så det känns inte så farligt. Det värsta är om jag tänker på hur lite jag har sovit, det är verkligen inte normalt. Man kan inte sova så lite, det kan inte vara bra. Men jag har ju svårt att välja bort något, så det får bli såhär. Så länge som jag inte mår dåligt av det så tror jag inte att det är så farligt, och jag sover ju ordentligt i resten av veckorna. Oftast.

I fredags kunde jag sluta klockan ett i gruvan, så himla skönt! Det gjorde att jag var klar i stallet ungefär samma tid som jag skulle ha kommit dit om jag hade jobbat heldag. Alltså hann jag hem och vila lite innan jobbet på Harrys. Har jobbat nattklubb torsdag, fredag och lördag den här veckan. Dreamteam både torsdag och fredag, jag och Sanna i garderoben och kassan. Guld. Igår fungerade det också riktigt bra, efter allt trubbel...

Jag var och hoppade för Britt i onsdags, Stina var ganska fin då med. Britt började prata lite om att hoppa 1.30. Hon menade på att jag och Stina inte borde ha några som helst problem med det. Det var jättekul att höra det, och skönt att veta att hon tror på oss. Jag ska nog ändå vänta ett par tävlingar till, måste befästa det här säkra och stabila i 1.20 först. Men jag tror inte att det är långt borta, inte alls... Måste diskutera det med Niklas också, han har ju en förmåga att veta bäst...

Det känns som att jag glömt att skriva en himla massa, men vet inte riktigt vad det är. Eller om jag verkligen kan dela med mig om det.

Någon frågade mig något. Jag svarade fel. Han undrade hur svårt det var att komma mig nära. Jag släpper aldrig någon nära, svarade jag.

Kom änglar

Försökte du säga något?


Det är mycket nu...fast jag tror jag börjar landa. Fast den känslan kommer snart försvinna igen. Min kära mor har kommit hem efter sin två veckors semester, det märks kan jag säga. Inser hur skönt det är att bo själv, frågan är om jag vill bo i lägenhet, eller om jag rent av måste flytta till ett eget hus. Men hur ska jag ha tid?

Har pratat med Karro ikväll, det är underligt hur ens nära vän kan vara så långt borta, men ändå här. Vi sitter lite i samma båt, fast ändå inte. Det här är svårt, och jag måste lära mig att ta det. Jag måste lära mig att ta allt, inte bara skjuta upp och glömma. Faktiskt inte bara släppa och gå vidare. Det är dags att ta tag i livet nu, men det känns som att det skenar. Jag vet inte hur jag ska få stopp. Eller jo, jag måste lära mig att prioritera men jag kan inte, alltså låter jag det bara vara. Har bestämt mig för att ta två veckors semester i höst. Senast då måste jag ta tag i allt. Borde skriva en lista. Kan börja med BE-körkort, och studier. Det är väl det viktigaste, tror jag. Jag saknar Karro. Tur att jag har Sanna, utan henne skulle det vara nästintill omöjligt.

Har lyssnat på Sara Löfgren idag på jobbet. Bra musik.

Panik. Öppna dörrar, TV, radio, dator, lampor, djur. Betydligt mer än vad jag vant mig vid. Vant mig av vid.

Jag måste också få reda på vem denna mystiska man är. Jag har betydligt mer än ett namn nu, men det gör mig inte ett dugg klokare, snarare tvärtom. Jag kommer snart att vända och springa, det är ett väl beprövat koncept, det fungerar alltid. (Utan att tänka så skrev jag "aldrig" istället för "alltid". Är det mitt undermedvetna som hjälper till?) Frågan är om det håller i längden, förmodligen inte. För tillslut kommer jag ikapp mig själv, och alla andra. Jag tror ändå att jag har landat nu. Jag börjar känna mig lugn igen. Livet leker faktiskt, även om det kan låta precis tvärtom. Ibland skriver jag bara ner allt som jag tänker, bara för att bli av med det. Så glöm helst bort det, det är bara svammel.

Stina har fått ta det lite lugnt i drygt en vecka, så har jag ridit ordentligt igår och idag. Tror att hon mådde bra av lite lugn, grymt fin har hon varit. Kanske är det så att jag törs starta en dressyrtävling snart. Måste bara prova att rida i Sannas sadel, jag kanske inte klarar det ens. Då får jag hålla mig till hoppningen.

Det har blivit mat ute två dagar i rad nu. Eller vad man ska kalla det där igår... Mat, sushi. Linnea tyckte det var dags att äta sushi. Jag som bara provat hemmagjord sushi för ungefär tio år sedan höll väl med om att det kanske var dags att prova igen. Var ändå ganska övertygad om att det inte är min grej. Ibland känner man sig själv så in i helvete bra också. Nästa sushimål kommer nog inte inträffa förrän om minst tio år till. När man ryser av maten samtidigt som man äter så är det inte värt det, jag lovar. Men jag provade allt, till och med bläckfisken. Kan nog säga att den var det minst äckliga också, eller ja, ris är ju alltid ris. Mer eller mindre. Sanna höll med mig, sushi blir det inte igen... Alex och Linnea däremot, de är hippa, moderna människor som klarar av sådant där. Sanna och jag är mer för tvåhandsfattningen, vilket var tur för de som satt vid bordet bredvid. Jag tror aldrig att de hade haft så kul förut. Skönt att vi kan bjuda på oss själva i alla fall. Idag blev det middag på Harrys istället, Sanna jobbade, jag och Linnea kom och åt. Trevligt och betydligt godare än igår...

Jobbet känns helt okej nu. Nästa tre veckor kommer det däremot vara lite tufft...både Carro och Jane har semester. Erika är ju mammaledig, om det är vad man är innan man fått barn? Hon går hemma och väntar, med en gigantisk mage. Ska bli spännande att se vad det blir för en liten krabat. Kommer att känna mig ganska ensam på jobbet, antar jag.

Inga toner kan förklara hur jag mår

Ingenting blir någonsin som man tänkt sig, eller så är det så det blir. Jag vet inte.

Hade en kanonkväll igår. Det var ju dags för Sara och Pappas fest ute i Lunger. Det blev en galen fest. Sanna och jag kom dit tidigt och hjälpte till med lite uppläggning och fixade bålen såklart. Efter en promenad i flipflops över gärdena var vi framme vid logen. En perfekt festlokal. Hela släkten var där, man ser dem inte så ofta men alltid lika kul. Vi fick varsin grogg, Sanna och jag, som var ganska starka...typ 90/10 ungefär. Sen kom Robban och sa att han skulle bli sjukt imponerad om vi svepte dem. Utmaningar är till för att antas. Jag svepte den, sen drack jag bara vatten resten av kvällen... Blev till och med tvungen att sova en stund lite senare också, men sen var jag pigg. Helt galet. Kom hem halv fem. Bara det, har man kanske världens bästa chef om han först skjutsar oss till Arboga, sen kommer dit och hämtar oss mitt i natten? Jag är övertygad.

Jag skulle behöva åka ut till Arboga och hämta min transport med. Den har ju stått där sen i onsdags när jag körde ut hästarna. Men nu har det ju regnat, och anledning till att den är kvar var att den skulle torka. Hur ska jag få till det nu då?

Helgen har flugit förbi. Dags för en till 7-16 vecka. Skönt. Värre blir det veckan efter, 9-18. Men nu när jag bara har en häst kan jag ju gå upp på morgonen och ta stallet före jobbet.

Det känns som att det blivit lite mycket nu på sista tiden. Jag måste fan ta tag i det här och bestämma mig, man kan inte bete sig hur som helst och bara leka. Man kanske måste tänka på någon annan än sig själv också.



Försiktiga pojkar kommer alltid längst.

Pokerface

Idag har jag varken kvaddat brandlarmet, rasat några pallar eller tappat bort någon viktig nyckel. Alltså en ganska bra dag på jobbet... Fast gårdagen blev inte så dålig den heller, det var snygga brandmän som kom och fixade larmet, Jane hjälpte mig med raspallarna och Henke hittade nyckeln. Som jag alltid har sagt, det löser sig.

På lunchen idag fick jag besked av Lena Zeiloth på Eklunda att Vogue är dräktig nu. Så himla kul!!! Trolldruva kollades i måndags och var dräktig då, så nu är båda två dräktiga på 15 dygn. Om allt går som det ska, och som vi hoppas, så kommer vi att få två föl ungefär samtidigt. Perfekt. Jag åkte och hämtade hästarna på Eklunda när jag hade ridit Stina. Det gick bra nästan hela vägen. När jag bara hade någon kilometer kvar hem till Sara så rumlade transporten till som fan. Jag stannade och öppnade för att kolla, då hade Trollis på något sätt lyckats riva upp gummimattan och stod direkt på golvet, som då är sjukt halt. Hon hade halkat och låg nästan helt ner. Jag fick loss henne och kunde fälla frambommen så att hon kunde resa sig igen. Det var ingen skada skedd förutom lite uppjagade hästar. Jag kunde i alla fall ta ut dem där så kom Sara och Emil och hjälpte mig. Sara ledde hem Trollis för att slippa ställa på henne igen. Vogue gick snällt på när vi rättat till mattan. Ingen höjdare direkt, men skönt att allt gick bra ändå. Inget ont som inte har något gott med sig heller, transporten såg ju ut som ett bombnedslag ungefär. Så Emil och jag släpade ut allting invändigt för att sopa ur den ordentligt, det slutade med att Emil stod med högtryckstvätten och tvättade hela transporten. Så ren och fin blev den!

Jag fick ett telefonsamtal under tiden också, insåg senare att jag inte var helt med. Blev kanske inte så bra, men tror att jag får en chans till. Minst. Däremot uteblev sms:et. Why?

Jag tror att den närmaste framtiden är intressant. Det är nu jag ska se till att spela mina kort rätt.

Jag sköter mig

Det går bra nu. Faktiskt. Jag tror till och med att jag börjar hitta mig själv.

Ponnytävlingarna på Örsta har fått klart godkänt betyg, det värsta har helt klart varit vädret. Men vi har kämpat för att få till bra tävlingar ändå, jag tror vi lyckades. Det var jättekul att se de duktiga tjejerna som vann den sista klassen igår, Ridsport PonnyCup med globenkval. De var superduktiga, och ponnyerna jättefina. Total lycka när segrarna i kategorierna även plockade hem meetingpriserna.

Jag har inte varit hemma mer än att jag bara varit inne och vänt på hela veckan, sovit också såklart. Fast inte ens det så mycket som jag borde. Men jag har haft otroligt kul, och är nöjd med min semestervecka, det känns som det var längre än en vecka och det är väl positivt! När jag börjat vänja mig vid helgens regnväder så började jag säga till alla att solen skulle komma tillbaka idag, klockan sju på morgonen, när jag började jobba igen. Jag kan säga att det var exakt så det var! När jag åkte hemifrån imorse var det moln på hela himlen, men under den knappa halvtimmen det tar att åka till jobbet så försvann molnen och himlen blev klarblå. Fem i sju så fanns det bara en lite molnstrimma kvar för solen. Den försvann garanterat klockan sju. Förvånad? Nej, jag var väl förberedd på det här. Alla har sagt åt mig att inte ta någon mer semester, så det lär väl bli så.

Jobbade i lördagskväll, trots sömnbrist så var jag på ett strålande humör och nöjd på jobbet. Det var en kanonkväll.

Ibland gör man saker som man borde ångra, och det kanske man gör. Fast någonstans är man ändå ganska nöjd, det skrämmer mig lite. Men man lever ju bara en gång, varför inte göra vad man känner för?

Sanna vann den här gången också. Jag kunde absolut inte stå emot övertalningen om en utekväll igår. Det behövdes knappt någon övertalning... Måste ju vara med och se vad som händer med söndagarna på Strömpis. Jag kom in till stan ganska sent, det var förfest hemma hos Johanna. Carro, Frida, Sanna och Sanna var där, och jag skulle ta med mig Sannas vän Emma från Hamnplan. Alltid lika spännande att träffa nya människor sådär, antingen så blir det stelt, tyst och jävligt, eller så fungerar det direkt. Emma visade sig vara en bra människa. Vi tävlade senare emot varandra på samma bana som jag och Sanna sprang på förra söndagen. Skillnaden var att Emma också tyckte det var grymt kul. Men hon var lite för liten och lätt för att det skulle bli jämnt. Inte ens den gången som hon fick hjälp lyckades hon komma längre fram än mig. Jag är väldigt nöjd själv, kom längre än flera killar jag såg tidigare. Starkt.
Det var lite tungt att gå upp imorse, kom hem strax före två inatt, började jobba klockan sju imorse, blev ungefär fyra timmars sömn. Har inte sovit mer än max 5-6 h per natt sen i onsdags. Det är lite för lite, även för mig. Är sjukt trött nu, men nöjd med livet. Det känns liksom bra.

Jag huset för mig själv nu. Mamma har semester och har väl inte bott här på nästan två veckor, hon spenderar mest tid i Karlskoga. Ganska skönt, jag har dessutom lyckats få iväg alla djur, så har inte ens en katt som skriker efter mat på kvällarna. Nu ska jag bara ta tag i att tvätta och städa hela huset också. Det är välbehövligt, men min tid räcker ju aldrig så långt som den borde. Men jag har kommit ett steg längre, jag har faktiskt lagat mat idag. Jag kanske håller på att bli vuxen?!

Stina är en pärla. Idag red jag och Sofia ut. Båda hästarna har vilat ett par dagar och var pigga och glada. Efter halva vägen hamnade vi mitt i någon himla bromsinvasion, helt galet mycket bromsar! Vi travade iväg, och lite senare försökte vi galoppera ifrån dem. Det var en stor vattenpöl på vägen så Stina passade på att bushoppa lite också. Man blir så lycklig själv när man känner att hon är glad och livet leker. Hon var en klippa när vi skulle gå över en läskig stenbro som alla hästar brukar vara rädda för, hon funderade inte ens utan gick bara rakt över. Den hästen är verkligen helt underbar!

Speciell.

Förföljd.

För alla er som undrar så kan jag berätta en sak. Det regnar. Jag är inte förvånad. Jag har stått ute i regnet hela torsdagen, nästan hela fredagen och halva dagen idag. Ska stå ute hela dagen imorgon också, det kommer defintivt att regna då med. Vad har jag lärt mig av det här då? Att jag behövde ett nytt regnställ, inhandlades i torsdags kväll. Sen dess har jag iallafall hållt mig någorlunda torr. Har också lärt mig att det inte är min grej att ta semester, det har regnat oavbrutet två (vitt skilda) veckor denna sommar. Det var mina två semesterveckor. Men jag är inte bitter för det.

Har varit och tränat idag igen, ganska nöjd med mig själv. Dock var jag ganska trött, har inte sovit så mycket inatt. Jag och Sanna drog en nykter helkväll igår, och som vi gjorde det! Vi har verkligen förmågan att lyckas, även när vi inte är speciellt taggade. Vi började med en bookmakertoast på Pitchers. Pratade lite med våra vänner nere på Frimis, vakterna, kassan och garderoben. Tog polisen på vägen med de bästa kommentarerna. "Hur går det för dom här då?" "Ja, jag måste nog boja dom här" "Det hade jag också gjort!". Vilket möte... Sen tog vi en tur till vårat bästa Harrys, hade faktiskt väldigt trevligt. Fick ju höra både Håkan och Martin. Det blev även ett litet polisuppdrag för oss. Så duktiga. Vi åkte hem strax innan det stängde, tyckte lite synd om personalen och gästerna, inte de bästa förutsättningarna i garderoben kanske. Hoppas det gick bra för dem. Ikväll blir det ordning, det ska jag se till...

Ponnytävlingarna på Örsta går bra, trots regnet. Det är inte så kul för varken tävlande eller arrangörer, men det är lika för alla och bara att göra det bästa av det. Ponnyerna är söta och hoppar som bara den!

Hörde ryktas om någon utgång imorgon, vet inte om jag pallar, men det kanske vore kul.

Still there.

Jag har fått ett namn, jag vill ha mer. Helt sjukt hur någon kan fånga en så, utan att vi knappt ens pratat med varandra. På riktigt i alla fall. Men det känns sådär enkelt. Allt.

Jag har tillbringat mer tid på gymmet idag och igår, än vad jag gjort det senaste halvåret innan. Det känns bra, sjukt bra faktiskt. Jag hade lite träningsvärk idag, men tänkte att ännu mer träning borde bota den. Det blev kanske inte så mycket bättre, men inte sämre heller. Får väl se om jag tar mig ur sängen imorgon. Jag och Alex fick värsta träningsrycket. Idag kändes det riktigt bra när vi var där, orkade hur mycket som helst. Så nu ska jag försöka hålla i, och köra minst 2-3 pass i veckan, helst fler. Det beror ju lite på hur mycket jag hinner, jag kommer ju fortfarande prioritera hästen. Ni vet, för lite tid och udda prioriteringar...

Imorgon, och resten av helgen har Wittvång och RKK gemensamma ponnytävlingar på Örsta. Jag ska vara funktionär varje dag, kanske inte riktigt hela dagarna, men nästan. Vad gör man inte för sin klubb? Hoppas på uppehåll, kan kanske inte begära sol, jag menar, jag har ju trots allt semester. Solen verkar bara visa sig när jag jobbar som mest.

Han är nog inte över min förmåga, jag är fan lika bra. Eller han lika dålig? Ibland förvånas man över hur lätt det är. Jag trodde det aldrig.

Jag är fortfarande hög på livet. Det är en fantastisk känsla. Det känns inte som att någonting spelar någon roll, jag ångrar ingenting. Stör det någon annan så är det dennes problem.

En blick som ingen annan.

Vilken kväll det blev igår. Jag förstår inte hur det gick till, vad som hände, varför det blev så eller vem som gjorde vad. Jag skötte mig exemplariskt, eller ja, kanske inte ens i närheten. Drog mig i alla fall ur i rättan tid, sista sekunden. Så nu kan jag skratta åt det istället för att ha ångest. God I'm good.

Vi började kvällen hemma hos Sanna S, en perfekt liten förfestlägenhet har hon hittat. Lyx. Jag misstänker att vi kommer inta en del alkohol där. Sen gick vi vidare till Harrys, vi skulle ju ha lite personalfest. Men vi kom ju så sent så de höll på att stänga, vi hängde ändå där en liten stund innan vi gick till Njuta. Vi var inte där heller så länge, slutdestinationen Strömpis lockade... Där roade vi oss...och som vi gjorde det. Det var en helt galen kväll. De hade ordnat lite lekstuga ute i Strömpis trädgård, jag tvingade Sanna att leka med mig. Sjukt kul, jag älskar verkligen sådant här. Som sagt, jag förstår knappt hälften av allt. Men jag träffade många trevliga personer, en som gör mig tilltalar mig på ett underligt sätt. Hans mystik gör mig lycklig och oerhört nyfiken. Fast jag vet inte om jag tror att han bara är mystisk på ett bra sätt, det kan lika gärna var dåligt. Time will show. Det verkade som att det skulle bli efterfest sen, med några från Harrys. Men jag och Sanna kände inte riktigt för det, så vi gjorde en helomvändning och sprang. Haha, så snyggt! Sanna gick åt ena hållet för att ta en taxi hem, jag letade efter en vit springare, men fick nöja mig med ett svart paraply. Ibland är det bra att nöja sig också.

Sanna och Lill-Karin på Harrys

Linnea

Lillebror och Viktor

Sanna in action

Jag in action

Så det blev...

Lisa och jag var en sväng till Uppsala igår. Hon skulle hämta sin och Lollos post, ta med lite saker till lägenheten. Så passade vi på att käka lunch ihop med en klasskompis till henne också. Trevligt.

I lördags var jag och Stina i Vingåker och hoppade. Lisa följde med, en jäkla tur, hade varit ganska surt att sitta där själv hela dagen. Stina var fin, jag hade tyvärr ett nerslag i varje klass, mina fel som vanligt. Fast i 1.10n tycker jag att hon kunde ha hållt åt sig bena lite mer, det var ju ändå sista hindret. I 1.2on kunde jag lika gärna ha rivit två till så illa som jag red på några hinder, så då var det hon som räddade mig. Vi kom tillbaka till stallet halv tio ungefär, man kan säga att det blev lite sent... Men vi hade bestämt att vi skulle åka till Sara i Arboga så det var bara för oss att skynda oss dit. Vi åt sill och potatis, pratade hästar och drack lite öl. Toppen, förutom att jag var lite för trött. När det övergick till gitarrspelning så lyssnade jag en stund, sen blev det sängen.

Det var så mycket igår som gjorde mig så lycklig. Ibland blir jag verkligen hög på livet.

Jag ångrar ingenting. Tror jag.

Vilka vänner man har!

Jag är mållös. I det stora hela så kanske det inte är så stora saker, men det är ju de små sakerna som gör det. Det har jag alltid sagt, och det är sjukt sant.
Sanna mockade åt mig igår, och gör saker hela tiden. Finns till, bara det liksom!
Jane och Carro vet jag inte vad jag ska göra för, de skämmer bort mig totalt! Glass på lunchen varje dag, middag i onsdags med efterrätt, lunch i torsdags. Jane som gick in och jobbade till 18 istället för mig torsdag och fredag. Helt fantastiska!

Det har varit mycket på jobbet hela veckan, så mycket så att jag i princip kopplat bort att jag har semester nästa vecka. Nu har jag landat och det känns skönt med lite ledigt. Hoppas att det inte blir kallt och spöregnar hela veckan bara. Men den oturen ska man väl slippa hoppas jag. Torsdag till söndag nästa vecka har Wittvång stora ponnytävlingar ute på Örsta kulle, så då är jag väl inte direkt ledig, men ändå semester!

Jag måste komma iväg ner till St Annas skärgård också, lutar åt tisdagen. Måste ju titta på min lilla pärla och se om han har växt något.

Jag insåg precis att det är nästan en vecka sen jag skrev i bloggen. Inte bra. Men det har varit lite mycket annat. I tisdags var jag och Stina på hoppträning, för Niklas. Det gick ganska bra, men var väldigt varmt och äckligt stora bromsar. Jag vågade inte ens slå till dem så stora som de var.

I onsdags var jag hemma hos Carro och hälsade på. Tittade på hennes getter, getarna, och kaniner. Det är som en hel liten minilantgård där. Bara shetlandsponnyn som saknas! Sen grillade vi, jag och Jane var grillmästare trots värdelöst grillkol. En mycket trevlig kväll!

Igår var det dags för nästa lyxmiddag. Än en gång på Lilla Örebro. Sanna, Sanna och jag. Perfekt uppladdning inför jobbet. Jobbet som var helt galet, galet varmt och galna människor. Men en hel del trevliga, och vackra människor också. Humöret ganska högt upp faktiskt.

Imorgon är det tävling i Vingåker. Jag ska göra mitt bästa för att rida lika bra som förra helgen, hoppas att vi har turen med oss också. Jag behöver inte ens gå upp tidigt. Sovmorgon före tävling, unbelieveable.

Det värsta när man inte skrivit på länge är att det är så mycket som ska med, och helst ska det gå fort också. Ber om ursäkt för att det gör inläggen värdelösa. Jag borde ju finlira lite mer...

Facebook skrämmer mig lite, men det kommer inte att få mig att sluta heller. Läskigt.

Ibland läser man något som får en att tappa hakan, jag hade kanske mina aningar, men trodde inte på det. Jag vet inte var det slutar heller, men jag vill nog vara med och leka den här gången.