Ponnytävlingarna på Örsta har fått klart godkänt betyg, det värsta har helt klart varit vädret. Men vi har kämpat för att få till bra tävlingar ändå, jag tror vi lyckades. Det var jättekul att se de duktiga tjejerna som vann den sista klassen igår, Ridsport PonnyCup med globenkval. De var superduktiga, och ponnyerna jättefina. Total lycka när segrarna i kategorierna även plockade hem meetingpriserna.
Jag har inte varit hemma mer än att jag bara varit inne och vänt på hela veckan, sovit också såklart. Fast inte ens det så mycket som jag borde. Men jag har haft otroligt kul, och är nöjd med min semestervecka, det känns som det var längre än en vecka och det är väl positivt! När jag börjat vänja mig vid helgens regnväder så började jag säga till alla att solen skulle komma tillbaka idag, klockan sju på morgonen, när jag började jobba igen. Jag kan säga att det var exakt så det var! När jag åkte hemifrån imorse var det moln på hela himlen, men under den knappa halvtimmen det tar att åka till jobbet så försvann molnen och himlen blev klarblå. Fem i sju så fanns det bara en lite molnstrimma kvar för solen. Den försvann garanterat klockan sju. Förvånad? Nej, jag var väl förberedd på det här. Alla har sagt åt mig att inte ta någon mer semester, så det lär väl bli så.
Jobbade i lördagskväll, trots sömnbrist så var jag på ett strålande humör och nöjd på jobbet. Det var en kanonkväll.
Ibland gör man saker som man borde ångra, och det kanske man gör. Fast någonstans är man ändå ganska nöjd, det skrämmer mig lite. Men man lever ju bara en gång, varför inte göra vad man känner för?
Sanna vann den här gången också. Jag kunde absolut inte stå emot övertalningen om en utekväll igår. Det behövdes knappt någon övertalning... Måste ju vara med och se vad som händer med söndagarna på Strömpis. Jag kom in till stan ganska sent, det var förfest hemma hos Johanna. Carro, Frida, Sanna och Sanna var där, och jag skulle ta med mig Sannas vän Emma från Hamnplan. Alltid lika spännande att träffa nya människor sådär, antingen så blir det stelt, tyst och jävligt, eller så fungerar det direkt. Emma visade sig vara en bra människa. Vi tävlade senare emot varandra på samma bana som jag och Sanna sprang på förra söndagen. Skillnaden var att Emma också tyckte det var grymt kul. Men hon var lite för liten och lätt för att det skulle bli jämnt. Inte ens den gången som hon fick hjälp lyckades hon komma längre fram än mig. Jag är väldigt nöjd själv, kom längre än flera killar jag såg tidigare. Starkt.
Det var lite tungt att gå upp imorse, kom hem strax före två inatt, började jobba klockan sju imorse, blev ungefär fyra timmars sömn. Har inte sovit mer än max 5-6 h per natt sen i onsdags. Det är lite för lite, även för mig. Är sjukt trött nu, men nöjd med livet. Det känns liksom bra.
Jag huset för mig själv nu. Mamma har semester och har väl inte bott här på nästan två veckor, hon spenderar mest tid i Karlskoga. Ganska skönt, jag har dessutom lyckats få iväg alla djur, så har inte ens en katt som skriker efter mat på kvällarna. Nu ska jag bara ta tag i att tvätta och städa hela huset också. Det är välbehövligt, men min tid räcker ju aldrig så långt som den borde. Men jag har kommit ett steg längre, jag har faktiskt lagat mat idag. Jag kanske håller på att bli vuxen?!
Stina är en pärla. Idag red jag och Sofia ut. Båda hästarna har vilat ett par dagar och var pigga och glada. Efter halva vägen hamnade vi mitt i någon himla bromsinvasion, helt galet mycket bromsar! Vi travade iväg, och lite senare försökte vi galoppera ifrån dem. Det var en stor vattenpöl på vägen så Stina passade på att bushoppa lite också. Man blir så lycklig själv när man känner att hon är glad och livet leker. Hon var en klippa när vi skulle gå över en läskig stenbro som alla hästar brukar vara rädda för, hon funderade inte ens utan gick bara rakt över. Den hästen är verkligen helt underbar!
Speciell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar