En blick som ingen annan.

Vilken kväll det blev igår. Jag förstår inte hur det gick till, vad som hände, varför det blev så eller vem som gjorde vad. Jag skötte mig exemplariskt, eller ja, kanske inte ens i närheten. Drog mig i alla fall ur i rättan tid, sista sekunden. Så nu kan jag skratta åt det istället för att ha ångest. God I'm good.

Vi började kvällen hemma hos Sanna S, en perfekt liten förfestlägenhet har hon hittat. Lyx. Jag misstänker att vi kommer inta en del alkohol där. Sen gick vi vidare till Harrys, vi skulle ju ha lite personalfest. Men vi kom ju så sent så de höll på att stänga, vi hängde ändå där en liten stund innan vi gick till Njuta. Vi var inte där heller så länge, slutdestinationen Strömpis lockade... Där roade vi oss...och som vi gjorde det. Det var en helt galen kväll. De hade ordnat lite lekstuga ute i Strömpis trädgård, jag tvingade Sanna att leka med mig. Sjukt kul, jag älskar verkligen sådant här. Som sagt, jag förstår knappt hälften av allt. Men jag träffade många trevliga personer, en som gör mig tilltalar mig på ett underligt sätt. Hans mystik gör mig lycklig och oerhört nyfiken. Fast jag vet inte om jag tror att han bara är mystisk på ett bra sätt, det kan lika gärna var dåligt. Time will show. Det verkade som att det skulle bli efterfest sen, med några från Harrys. Men jag och Sanna kände inte riktigt för det, så vi gjorde en helomvändning och sprang. Haha, så snyggt! Sanna gick åt ena hållet för att ta en taxi hem, jag letade efter en vit springare, men fick nöja mig med ett svart paraply. Ibland är det bra att nöja sig också.

Sanna och Lill-Karin på Harrys

Linnea

Lillebror och Viktor

Sanna in action

Jag in action

Så det blev...

Lisa och jag var en sväng till Uppsala igår. Hon skulle hämta sin och Lollos post, ta med lite saker till lägenheten. Så passade vi på att käka lunch ihop med en klasskompis till henne också. Trevligt.

I lördags var jag och Stina i Vingåker och hoppade. Lisa följde med, en jäkla tur, hade varit ganska surt att sitta där själv hela dagen. Stina var fin, jag hade tyvärr ett nerslag i varje klass, mina fel som vanligt. Fast i 1.10n tycker jag att hon kunde ha hållt åt sig bena lite mer, det var ju ändå sista hindret. I 1.2on kunde jag lika gärna ha rivit två till så illa som jag red på några hinder, så då var det hon som räddade mig. Vi kom tillbaka till stallet halv tio ungefär, man kan säga att det blev lite sent... Men vi hade bestämt att vi skulle åka till Sara i Arboga så det var bara för oss att skynda oss dit. Vi åt sill och potatis, pratade hästar och drack lite öl. Toppen, förutom att jag var lite för trött. När det övergick till gitarrspelning så lyssnade jag en stund, sen blev det sängen.

Det var så mycket igår som gjorde mig så lycklig. Ibland blir jag verkligen hög på livet.

Jag ångrar ingenting. Tror jag.