Still there.

Jag har fått ett namn, jag vill ha mer. Helt sjukt hur någon kan fånga en så, utan att vi knappt ens pratat med varandra. På riktigt i alla fall. Men det känns sådär enkelt. Allt.

Jag har tillbringat mer tid på gymmet idag och igår, än vad jag gjort det senaste halvåret innan. Det känns bra, sjukt bra faktiskt. Jag hade lite träningsvärk idag, men tänkte att ännu mer träning borde bota den. Det blev kanske inte så mycket bättre, men inte sämre heller. Får väl se om jag tar mig ur sängen imorgon. Jag och Alex fick värsta träningsrycket. Idag kändes det riktigt bra när vi var där, orkade hur mycket som helst. Så nu ska jag försöka hålla i, och köra minst 2-3 pass i veckan, helst fler. Det beror ju lite på hur mycket jag hinner, jag kommer ju fortfarande prioritera hästen. Ni vet, för lite tid och udda prioriteringar...

Imorgon, och resten av helgen har Wittvång och RKK gemensamma ponnytävlingar på Örsta. Jag ska vara funktionär varje dag, kanske inte riktigt hela dagarna, men nästan. Vad gör man inte för sin klubb? Hoppas på uppehåll, kan kanske inte begära sol, jag menar, jag har ju trots allt semester. Solen verkar bara visa sig när jag jobbar som mest.

Han är nog inte över min förmåga, jag är fan lika bra. Eller han lika dålig? Ibland förvånas man över hur lätt det är. Jag trodde det aldrig.

Jag är fortfarande hög på livet. Det är en fantastisk känsla. Det känns inte som att någonting spelar någon roll, jag ångrar ingenting. Stör det någon annan så är det dennes problem.