Jag borde förstås vetat bättre...

Igår fyllde Sanna år, det blev en bra kväll! Mycket SingStar, god mat, trevligt sällskap, alkohol, bra drag på krogen, trevlig taxichaffis. Mycket bra, helt enkelt. Vi förfestade hemma hos mig ute i skogen. Det var Jag, Sanna, Linnea och Malin, tog sedan en taxi till Harrys och spenderade resten av kvällen där. Sanna lyckades utnyttja sin födelsedag till max, hon fick till och med Thorsson att spela Håkan, fast då fick också alla höra att hon fyllde år, och att hon precis köpt en häst för åttiofemtusen. Jag och Linnea drog som vanligt en liten krogrunda också, fort gick det, inte något speciellt drag någonstans. Ganska mycket folk på Frimis, men det var fruktansvärt varmt, och så var ju alla runt arton... När Harrys stängde så övertalade vi Hampus, som är stand in för Krille, att skjutsa hem oss. Tusen tack!



Lisebergsresan i torsdags blev helt perfekt! Vi hade gärna haft ett par timmar till på oss, men vi hann ändå med allt vi ville göra. Balder blev helt klart favoriten! Vi hade gosedjursjakt, prövade lyckan ett antal gånger på diverse lyckohjul, klor och utmaningar. Jag vann en stor ko, och två små djur. Lena plockade med sig fyra stycken små djur, alla genom att plocka dem med klor. Sjukt kul hade vi, trots att Lena hotade med att jag skulle få ta tåget hem några gånger. Hon var inte helt nöjd över alla de åkattraktioner som jag tvingade med henne i. Men de flesta gillade hon ändå efteråt. Tur för mig, hade varit svårt att ta sig till jobbet på fredagen annars...

Sveriges framsida?

Imorgon är det dags. Herregud vad kul vi ska ha, och vad vi kommer att röja. Jag och Lena på Liseberg, det kommer att vara helt galet. Precis som vi vill ha det!

Det har varit en lugn vecka hittills, jag har varit duktig och städat, tvättat etc. Sådant där som vanliga människor gör hela tiden utan att bli sjukt stolta över sig själva. Det är liksom sådant som man gör i vardagen. Hm, jag är inte som alla andra, jag är riktigt lat när det gäller städning. Men ska ta tag i det där, bättring nu. Det låter ju bra att säga det i alla fall...

Koko har tittat på Stina idag, hon var helt bra. Hon fick nya, lite annorlunda, skor i fredags, det hade gjort stor skillnad för hennes rygg. Guld.

Sanna har fått hem sin häst, Märta. Så nu är det Stina och Märta som gäller. Vilket team!

På fredag kommer det också bli en grym dag, kväll i alla fall. Sanna fyller, så vi ska ut och göra stan. Hoppas på trevligt sällskap.

Dags att göra lite te och läsa lite kanske...

Grattis Sanna!

Som äntligen hittat en pärla. Nu hoppas vi på att den går igenom veterinärbesiktningen utan anmärkningar.

Jag och Sanna har varit och tittat på hästar idag. En av dem var det närmaste den perfekta hästen man kunde komma. Hon hade kanske inte de gångarterna man helst hade velat, men hon hade allt annat. Och gångarterna kommer säkert bli bättre ju starkare och mer riden hästen blir. Det är ett fyra-årigt sto efter Rubinrot. Skimmel, superfin att titta på.

Den andra hästen vi tittade på fångade mig direkt. Ganska liten, såg ut som en busponny, knappt inriden. Men jag blev kär ändå, skulle gärna ta mig an den som projekt...

Det har varit en bra vecka. Jobbet känns lite segt, men nu tror jag att allting börjar komma igång efter alla semestrar, så det styr nog upp sig snart. Jag och Lena går bara och längtar tills på torsdag när vi drar till Liseberg. Det kommer att vara en galen dag!

Stina har gått bra, fick nya skor igår, det behövdes verkligen! Imorgon är det tävling i Nykyrka, Motala. 1.10 och 1.20, hoppas att vi sköter oss. Det kommer bli tufft att gå upp, jobbar ikväll och måste åka tidigt imorgon. Men vad gör man inte...

I onsdags tog jag en chansning. Jag hade anmält mig till att göra teoriprovet för BE-kortet. Fick körtkortstillståndet förra fredagen och bokade prov direkt. Tänkte att det får bära eller brista. Fixar jag det inte så vet jag i alla fall hur provet ser ut. Jag åkte dit, skrev provet, det kändes ganska bra. Det mesta var sådant som man kan tänka sig fram till, det är logiska svar, speciellt eftersom att man redan har körkort och alltså ska kunna alla skyltar och regler. Jag var sjukt nervös när jag tryckte på knappen "Jag är färdig, rätta provet". Nervositeten släcktes av lyckan, "Godkänd". Helt sjukt, som en smäll på käften på alla som säger att teorin är skitsvår. Jag hade inte ens sett en teoribok, hade bara fem fel, för att vara godkänd får man ha elva fel. Sjukt bra.

Linnea och jag hade en spontan toppenkväll i torsdags. Jag hade tagit ledigt från Harrys på kvällen, så vi passade på att umgås lite. Vi "turistade" lite i våran egen stad. Drog runt med kameran i högsta hugg. På turen genom stadsparken så kom även barnen inom oss fram, så vi roade oss lite i lekparken! Bildbevis kommer... Vi avslutade med middag på Harrys. Jag var duktig och cyklade fram och tillbaka till stan, det är ju inte så långt. Borde göra det oftare, men har ju på något vis alltid bråttom överallt, och då tar det för lång tid.

Jag har tagit semester! Helt otroligt, två veckor i rad. Vecka 40 och 41. Ska nog se till att ta en sistaminuten resa någonstans då. Tror att jag kanske behöver det.

Låt den rätte komma in, på rätt sätt?

Det är mycket som rör sig i mitt huvud nu. Har precis läst ut en av de bästa böcker jag någonsin läst. Helt otroligt vad bra den var, vilken känsla, vilket gripande, vilken bok. Den var hemsk, riktigt hemsk, jag har faktiskt mått dåligt, fysiskt dåligt, när jag läst den. Den har fängslat mig totalt, men den var helt fantastiskt bra. Jag trodde inte alls på den, med tanke på en film jag sett, baserad på en annan bok av denne författare. Filmen var kass. Jag tror att jag måste läsa den boken också, och är övertygad om att jag kommer att vara lika såld då. Stort.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn

Jag förstår också varför filmen inte var bra, sådant här går inte att spela in, det är betydligt större än så. Mer.

De lerigaste turisterna på söndagsutflykt.

Igår var en härlig dag, förutom ett antal timmar i bilen som inte är helt bra för min stackars rygg. Måste ta tag i det, byta säng, gå till naprapaten, träna mer osv.

Jag och Sara åkte till Kallsö och hälsade på Hassan. På vägen dit hann vi med två stopp, ett för lunch på en OKQ8 mack i Katrineholm, och ett i Söderköping för att turista lite. Vi hittade världens bästa vägvisare i Söderköping, han förklarade vägen till Smultronstället, där de har den berömda glassen, vi förstod ungefär hälften av vad han sa på den roligaste dialekten på länge. Dessvärre tog det mindre än en timme att glömma bort hur han lät. Men sjukt kul var det, kanalen, de två tornen och så höger. Efter att ha varit de lerigaste turisterna i Söderköping en stund så hittade vi i alla fall fram. När vi satt oss ner och beställt, efter ett mycket svårt val så beställde vi glass och kaffe. Insåg att vi började få bråttom, vi som hade så gott om tid... Så när vi väl fick våra glassar, kaffe och notan på 220 kr(!) så fick vi skynda oss att äta upp, jag menar njuta av våra häftiga glassar. Hur som helst så var det sjukt gott och absolut värt det.

Sara och hennes lyxglass.

Kvittot...

Söderköping är för övrigt en fin liten stad.

Söderköping.

Väl framme hos Hassan blev det inte ett så långt stopp, men han såg ut att må bra. Lite smal, men han brås väl på mor sin. Vi tog lite kort, men ettåringar är ju inte speciellt vackra. Finniga och jävliga. Det var ändå skönt att få andas lite skärgårdsluft, även om det inte var strålande sol, eller något långt stopp. Jag gillar att åka båt.

Hassan och en snäll liten islänning.

Impulsivt. Nu börjar det närma sig. Hoppas jag, har ingen aning om jag fixar det här, det skulle kännas jävligt skönt. Skulle bli som en smäll på käften på alla som inte tror på mig. Plus att jag kommer att ha en sak mindre att vara rädd för.

De närmaste veckorna är intressanta. Jag ska göra allt jag kan.

Om någon undrar varför vi var leriga så flyttade vi våra finaste fölston upp på nytt bete precis innan vi åkte, genom tre diken där hästarna minsann skvätte ner allt som fanns i närheten...

En elektriker?

Jag läste på en väns blogg ”…jag kommer aldrig kunna säga nej till dig. Så jag väntar på den dagen du inser att du inte kan säga nej till mig.” Det fastnade, och det fick mig att inse att du aldrig sagt nej, inte ens i närheten. Det kanske är så att jag bara måste prova lite oftare, jag är ju en tvivlare, kanske borde chansa mer istället. Det värsta som kan hända är ju bara ett nej. Och det är ju där jag tror att jag är nu, så vad är egentligen skillnaden?

Idag skulle jag och Sanna åka till Karlskoga för att titta på en häst som skulle hoppa. Vi hade bestämt att jag skulle hämta henne klockan elva. Jag ringde till henne halv elva för att se så att hon var vaken. Det var hon inte, jag fortsatte ringa med jämna mellanrum i en timme ungefär. Eftersom att hon inte svarade förstod jag att hon sov, så jag passade på att åka till stallet och mocka och tvätta boxen först. När jag var klar med det, och hade ringt några gånger till åkte jag ändå hem till henne. Ringde på dörren och tänkte att om hon är hemma så vaknar hon ju nu i alla fall. Ingenting hände, ringde på en gång till, stod och väntade ett tag och kom fram till att det inte var någon hemma, vaken eller sovande. Funderade på vad hon gjorde som var viktigare än mig och att titta på hästen, åkte och handlade, åkte hem. Nästan precis när jag kommit hem så ringde Sanna. Hon undrade varför jag inte plingat på. Sen undrade hon hur djupt man kan sova. DET undrar jag också. Hennes bror låg dessutom också och sov, han vaknade inte heller. Det är någon som lärt dem att sova djupt.

Förresten. Idag har jag åkt förbi en poliskontroll. FÖRBI. Helt otroligt. De hade kontroll på Mariebergs parkering, men jag behövde inte stanna.

Ibland inser man hur lite man vet om en människa som man ändå tror sig ha koll på. Skrämmande. Egentligen är jag inte så förvånad, men jag tror och hoppas att det blir bra i slutänden.

Ett sällsynt exemplar

Det är nog vad jag är, på gott eller ont. Ibland kan jag vara så jävla glad för att jag är som jag är, ibland undrar jag varför jag inte bara kan göra som alla andra. Vad är det som är så svårt?


Tankarna far hit och dit, det är lite läskigt. Jag är hemma från jobbet, det är nog därför jag har lite för mycket tid att tänka på onödiga saker. Förkylningen fortsätter att hålla i sig, har feber nu också, tänkte att det kanske skulle bli bättre av att vara hemma från jobbet, men vet inte om det hjälper. Är ju inte direkt ansträngande på jobbet för tillfället, men kan ju undvika att smitta alla andra i och för sig.

Pallrade mig iväg till stallet förut, Koko skulle komma och titta på Stina. Hon var öm i korsleden och fick lite nålar, han tyckte att hon skulle skos med längre skor bak också. Vidarebefordrade det till Jocke direkt så att jag inte glömmer bort det. Trots att jag bara var i stallet mindre än en timme och bara mockade så var jag helt slut efteråt. Jag hatar feber.

Winnerbäck släpper ett nytt album i höst, jag kan knappt hålla mig ifrån att boka det redan nu. Men har tänkt vänta med att köpa det tills efter jag fyllt år, det är ju en bra sak att önska sig. Jag fortsätter att förundras över hur mycket kloka saker han har sagt, jag tror inte det finns en enda låt som han gjort, där jag inte känner igen mig. Helt sjukt, jag önskar att jag kunde formulera mig som han. Jag har mycket tankar och känslor, men inte förmågan att skriva ner dem. Men antar att övning ger färdighet, men så ska man ta sig tid att skriva också. Tid.

I helgen har jag faktiskt ingenting planerat, ingen tävling. Skönt. Ska verkligen försöka ta mig till St Annas skärgård och hälsa på min lilla pärla. Han lär ha växt en hel del sen jag såg honom sist. Får se om jag får med mig någon, eller om det blir en ensamutflykt. Det kvittar nog vilket, trivs ju ganska bra i mitt eget sällskap...

Vi är dom som har hjärtan av ädelt titan

Jag har fallit för grupptrycket, eller ja, allt tjat om denna underbara glass. Ben & Jerrys. Hade aldrig smakat, köpte min första igår. Kan inte säga att jag är så imponerad som alla andra verkar vara, men den är verkligen god. Att den är fairtrade märkt och bra för miljön gör ju inte det hela sämre. Me like!

Det har varit en ganska tuff helg, fast ändå ganska lugn. I fredags var jag och Sanna halvvägs till Norrköping och tittade på en häst. Den var ganska trevlig, men åt det lite tråkiga hållet. Plus att det kändes oriden, och det borde den inte ha varit eftersom att tjejen som hade den var duktig. Lite konstigt. De hade även en annan häst där som vi nog ska åka och titta på när den tävlar i Karlskoga nästa helg. Härlig härstamning på den var det i alla fall, Cardento - Cortez.

Igår var jag i Hedemora och hoppade med Stina. På den bästa gräsbana jag någonsin ridit på. De hade haft tävlingar hela lördagen också, ändå syntes knappt ett spår inne på banan. Helt otroligt. Stina var kalasfin, vi hade oturligt nog ett ner i varje klass, men det var mycket fel överlag så vi lyckades knipa sista placeringen i båda klasserna. Nöjd! Mamma var med som support och filmare, det underlättar lite.

Jag har jobbat fredag och lördag på Harrys, vilket jäkla kanonjobb det är. Jag trivs så himla bra! Jag kunde som tur var sluta lite tidigare på lördagen, gick halv två när vi stängde entrén. Blev i alla fall någon timme extra att sova. Det var en kille som sjöng för mig när han kom och jag stod i entrén. Han tyckte att det borde vara något uppträdande eftersom att det kostade 100 kr att gå in. Jag sa att han kunde ju få sjunga om han ville. Det gjorde han, och helt sjukt bra! Han hade två vänner som backade upp honom med en över och en understämma. Väl inövat antar jag, men rent spontant så gjorde det min kväll, snygg var han med.

Jag tror att någon har gett upp, eller möjligtvis bytt strategi. Jag vet inte, och jag vet inte vad jag tycker heller. Förmodligen tycker han att jag är för svår, på riktigt. Jag förstår varför.

Det var en fotograf på plats när jag var och tävlade på Örsta senast, Lina Lindegren. Hon tog två stycken jättefina kort på mig och Stina som jag har köpt, ska nog förstora det ena och hänga upp på väggen hemma. Lite egocentriskt kanske, men det är ju sådan jag är.

Vilken dag.

Jag var på G-vik och tränade igår, det var ett tag sedan sist och jag är lite halvförkyld. Ändå så körde jag på samma vikter som sist, och lika intensivt. Det kanske inte var jättesmart...har haft en, förvisso ganska skön men ändå, galen träningsvärk hela dagen. Speciellt i armarna och bröstet.

På jobbet har allt flutit på, jag och Tina la oss för att sola en stund på lunchen. Helt underbart tills att jag satte mig upp och blodet började forsa ur min näsa. Suck. Det är så typiskt. Det var längesen jag blödde näsblod, men vet att det har hänt några gånger när jag varit mycket förkyld. Antar att näsan blir irriterad av alla snytningar... Satt i alla fall på jobbet med en fet papperstuss i näsan i över en timme. Lagom kul.

På väg till stallet passade jag på att åka förbi och köpa en diskpropp till Stinas vattenkar, det har nämligen börjat läcka och jag har inte fått någon ordning på det. Men nu är det en riktig propp i så det ska mycket till för att den ska läcka. Jag tog äntligen tag i att ta bort alla kardborrsbuskar som växt i hagen också. Inte jättekul att ta in hästen och svansen är full med kardborrar, det har hänt alldeles för många gånger. Men nu ska det förhoppningsvis vara slut på det, om jag inte missat någon buske.
Det var hoppträning idag, för Britt i Hagaby. Stina kändes inte jätterolig när jag red fram, men var väldigt fin i hoppning. Kul!

Jag var lite stressad när jag åkte hem, skulle stanna hos pappa och hämta kontrollmärket till bilen, så att poliserna blir nöjda, sen var det hem och in i duschen. Trodde ju att jag började jobba klockan 22. När jag var halvt klar så satte jag mig här vid datorn. Tog fram schemat för att se vilka jag jobbade med, var tvungen att titta tre gånger innan jag insåg att jag inte alls jobbar ikväll. Ledig! Men ska åka dit ändå, Ellinor skulle dit och det kan vara trevligt att prata lite med henne. Måste planera morgondagen med Sanna också, dags att åka och titta på en häst igen.

Tror att det är bra att jag är ledig ikväll, det kommer att bli mycket i helgen. Dagens näsblod kanske också var en lite varning om att jag borde lugna ner mig...

En av mina chefer på Plint var nere i gruvan idag med. Hon hade med sig mitt nya kontrakt, så nu är jag fast anställd på Plint. Alltid bra med fast jobb.


Grattis Erika och Henrik som äntligen fick träffa sin lilla krabat igår kväll. Det blev en liten Olivia!

Poliser överallt.

Det är poliser överallt, på alla sätt, åt alla håll. Jag börjar tro att det betyder något, men jag vill nog inte veta. Blev alltså stoppad idag, för vilken gång i ordningen vet jag inte för jag har tappat räkningen, bara en helt vanlig körkort och blåskontroll. Inte nog med det, jag pratade dessutom i telefon med en polis när jag blev stoppad. Polisen som stoppade mig var ganska trevlig, han gillade inte riktigt kontrollmärket som är från november förra året... Men jag skyllde allt på pappa, så slapp undan böter. Lucky me. Ska se till att leta rätt på det där kontrollmärket imorgon, man vet aldrig när de stoppar en igen, förmodligen dröjer det inte speciellt länge.

Jag har varit rätt låg idag, utan någon anledning egentligen. Jag hade en kanonkväll igår. Jag och Moa var och åt middag på Lilla Örebro, pratade lite med Davide och insåg att det finns de som är värre än mig på att jobba och inte sova, i alla fall en. Han såg rätt sliten ut, hoppas att han kan ta det lite lugnt snart, kanske skulle behöva lite semester... Det var kul att träffa Moa, det blir inte så ofta när vi jobbar som vi gör, finns en del att prata om när det blir så sällan. Kom många välkända ansikten förbi också, en som jag blev riktig glad över att se, man slutar aldrig att förvånas över sig själv.

Jag har också kommit på, vad det är som stör. Det är än en gång mitt problem med att släppa folk nära, och jag vet att jag inte är kapabel till att ändra på det. Inte nu.

Fröken svår

Han tog det som en smäll på käften. Ungefär. Försökte jävlas och ge tillbaka, fast det fanns ingenting att ge tillbaka. För hos mig fanns det ingenting alls, jag funderade på det. Kommer kanske fundera mer, men jag tror att det är så att det inte finns något. Men jag är en ständig tvivlare, och det kanske är en nackdel, att inte bara naivt och blint kasta sig in i någonting och tro på det. Det där perfekta kanske inte finns från början. Men jag tror det, och jag vill tro det, och jag kommer inte vara beredd att chansa förrän jag ser att det kanske finns där. Nu fanns det för mycket som talade emot, även om han berättade för mig hur perfekt han var. Och hur svår han var. Det han inte förstod var att jag är svår, på riktigt. Jag spelar inte, tvärtom jag verkar nog betydligt lättare än vad jag är. För det finns en mur, och den står jävligt stabilt.

Du kallar dig svår, samtidigt som du lägger alla korten på bordet, det du gör är att ge mig tid att noga studera mina kort, ge mig tid att fundera på om jag ska spela eller gå ifrån bordet. Jag har ännu inte bestämt mig, men jag vet att du fortfarande sitter där med öppna kort och väntar.

Du ringde och sa att jag var för svår, att jag skulle ha det bra och att vi säkert skulle stöta på varandra. Visst, sa jag, det blir bra. Du ringde igen, och sa att vi skulle höras. Visst, det gör vi säkert.

Det här är ju inte min grej, jag vet det. Men någon gång kanske även jag måste lära mig. Börjar jag nu så kanske jag insett någonting när jag fyller 30, eller kanske till och med vid 27.

LW - En svår och jobbig grej