Jag och Sara åkte till Kallsö och hälsade på Hassan. På vägen dit hann vi med två stopp, ett för lunch på en OKQ8 mack i Katrineholm, och ett i Söderköping för att turista lite. Vi hittade världens bästa vägvisare i Söderköping, han förklarade vägen till Smultronstället, där de har den berömda glassen, vi förstod ungefär hälften av vad han sa på den roligaste dialekten på länge. Dessvärre tog det mindre än en timme att glömma bort hur han lät. Men sjukt kul var det, kanalen, de två tornen och så höger. Efter att ha varit de lerigaste turisterna i Söderköping en stund så hittade vi i alla fall fram. När vi satt oss ner och beställt, efter ett mycket svårt val så beställde vi glass och kaffe. Insåg att vi började få bråttom, vi som hade så gott om tid... Så när vi väl fick våra glassar, kaffe och notan på 220 kr(!) så fick vi skynda oss att äta upp, jag menar njuta av våra häftiga glassar. Hur som helst så var det sjukt gott och absolut värt det.
Sara och hennes lyxglass.
Kvittot...
Söderköping är för övrigt en fin liten stad.
Söderköping.
Väl framme hos Hassan blev det inte ett så långt stopp, men han såg ut att må bra. Lite smal, men han brås väl på mor sin. Vi tog lite kort, men ettåringar är ju inte speciellt vackra. Finniga och jävliga. Det var ändå skönt att få andas lite skärgårdsluft, även om det inte var strålande sol, eller något långt stopp. Jag gillar att åka båt.
Impulsivt. Nu börjar det närma sig. Hoppas jag, har ingen aning om jag fixar det här, det skulle kännas jävligt skönt. Skulle bli som en smäll på käften på alla som inte tror på mig. Plus att jag kommer att ha en sak mindre att vara rädd för.
De närmaste veckorna är intressanta. Jag ska göra allt jag kan.
Om någon undrar varför vi var leriga så flyttade vi våra finaste fölston upp på nytt bete precis innan vi åkte, genom tre diken där hästarna minsann skvätte ner allt som fanns i närheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar