Ett sällsynt exemplar

Det är nog vad jag är, på gott eller ont. Ibland kan jag vara så jävla glad för att jag är som jag är, ibland undrar jag varför jag inte bara kan göra som alla andra. Vad är det som är så svårt?


Tankarna far hit och dit, det är lite läskigt. Jag är hemma från jobbet, det är nog därför jag har lite för mycket tid att tänka på onödiga saker. Förkylningen fortsätter att hålla i sig, har feber nu också, tänkte att det kanske skulle bli bättre av att vara hemma från jobbet, men vet inte om det hjälper. Är ju inte direkt ansträngande på jobbet för tillfället, men kan ju undvika att smitta alla andra i och för sig.

Pallrade mig iväg till stallet förut, Koko skulle komma och titta på Stina. Hon var öm i korsleden och fick lite nålar, han tyckte att hon skulle skos med längre skor bak också. Vidarebefordrade det till Jocke direkt så att jag inte glömmer bort det. Trots att jag bara var i stallet mindre än en timme och bara mockade så var jag helt slut efteråt. Jag hatar feber.

Winnerbäck släpper ett nytt album i höst, jag kan knappt hålla mig ifrån att boka det redan nu. Men har tänkt vänta med att köpa det tills efter jag fyllt år, det är ju en bra sak att önska sig. Jag fortsätter att förundras över hur mycket kloka saker han har sagt, jag tror inte det finns en enda låt som han gjort, där jag inte känner igen mig. Helt sjukt, jag önskar att jag kunde formulera mig som han. Jag har mycket tankar och känslor, men inte förmågan att skriva ner dem. Men antar att övning ger färdighet, men så ska man ta sig tid att skriva också. Tid.

I helgen har jag faktiskt ingenting planerat, ingen tävling. Skönt. Ska verkligen försöka ta mig till St Annas skärgård och hälsa på min lilla pärla. Han lär ha växt en hel del sen jag såg honom sist. Får se om jag får med mig någon, eller om det blir en ensamutflykt. Det kvittar nog vilket, trivs ju ganska bra i mitt eget sällskap...