En elektriker?

Jag läste på en väns blogg ”…jag kommer aldrig kunna säga nej till dig. Så jag väntar på den dagen du inser att du inte kan säga nej till mig.” Det fastnade, och det fick mig att inse att du aldrig sagt nej, inte ens i närheten. Det kanske är så att jag bara måste prova lite oftare, jag är ju en tvivlare, kanske borde chansa mer istället. Det värsta som kan hända är ju bara ett nej. Och det är ju där jag tror att jag är nu, så vad är egentligen skillnaden?

Idag skulle jag och Sanna åka till Karlskoga för att titta på en häst som skulle hoppa. Vi hade bestämt att jag skulle hämta henne klockan elva. Jag ringde till henne halv elva för att se så att hon var vaken. Det var hon inte, jag fortsatte ringa med jämna mellanrum i en timme ungefär. Eftersom att hon inte svarade förstod jag att hon sov, så jag passade på att åka till stallet och mocka och tvätta boxen först. När jag var klar med det, och hade ringt några gånger till åkte jag ändå hem till henne. Ringde på dörren och tänkte att om hon är hemma så vaknar hon ju nu i alla fall. Ingenting hände, ringde på en gång till, stod och väntade ett tag och kom fram till att det inte var någon hemma, vaken eller sovande. Funderade på vad hon gjorde som var viktigare än mig och att titta på hästen, åkte och handlade, åkte hem. Nästan precis när jag kommit hem så ringde Sanna. Hon undrade varför jag inte plingat på. Sen undrade hon hur djupt man kan sova. DET undrar jag också. Hennes bror låg dessutom också och sov, han vaknade inte heller. Det är någon som lärt dem att sova djupt.

Förresten. Idag har jag åkt förbi en poliskontroll. FÖRBI. Helt otroligt. De hade kontroll på Mariebergs parkering, men jag behövde inte stanna.

Ibland inser man hur lite man vet om en människa som man ändå tror sig ha koll på. Skrämmande. Egentligen är jag inte så förvånad, men jag tror och hoppas att det blir bra i slutänden.