Greenheart.

Har inte uppdaterat på ett tag. Har gått in och tittat på bloggen, funderat lite, och kommit fram till att jag inte har något att skriva. Känner inte så ofta för att skriva just för skrivandets skull.

Det mesta rullar bara på. Mycket jobb, hästar och pluggande. Imorgon är det dags för det första matteprovet. Jag borde verkligen plugga nu också, men motivationen tryter. Tror inte att jag kommer att bli klokare av att sitta och stirra ner i boken och skriva fel vilket är hur det blir just nu. Lite trött kan man säga. Hoppas ändå att provet kommer gå bra, jag har ju faktiskt pluggat ganska mycket innan, plus att vi har ju gått igenom allting på lektionerna. Matte är ju ett ämne där det är svårt att vrålplugga precis före prov, antingen så kan man det, eller så kan man det inte. Just nu känns det inte som att jag kan det, men här om dagen så var allt sprättlätt så tror att med lite sömn och ny energi så kommer det nog gå bra. I alla fall tillräckligt bra.

I fredags tränade jag och Stina för Lollo Åhman, det är nog nästan ett år sedan vi gjorde det sist. Det är lite väl dyrt kan jag tycka, men man får valuta för pengarna, helt klart. Stina kändes bättre emellanåt, och jag fick verkligen tips på hur jag ska rida henne för att komma åt problemen som vi har nu. Känns lovande, men det blir ju alltid svårare när man rider själv hemma än när man är iväg och har någon som säger åt en vad man ska göra hela tiden. Men vi kämpar på... Hoppas på att få en plats för Lollo om två veckor när hon kommer nästa gång, så att vi får se om jag lyckats åstadkomma någonting själv.

Igår sprang jag runt på Marieberg halva dagen, kändes det som, men det var nog bara två timmar. Var ju längesedan som jag bestämde mig för att köpa en ny telefon, men har ju inte riktigt tagit tag i det. Men igår slog jag till. Det blev en Sony Ericsson C901 Greenheart. En "ekologisk" telefon. Gjord av återvunnen plast och instruktionsboken inbakad i telefonen, för att minska kartongen så att det får plats flera telefoner på mindre yta - färre transporter - bättre för miljön. Helt nöjd, den matchar min image och har massa bra funktioner som jag inte alls är van vid. Insåg ju att jag haft den förra telefonen i nästan fyra år...klart de har kommit på nyheter. Har varit väldigt nöjd med min gamla telefon, den har varit perfekt för mina behov. Det tror jag att den här också kommer att vara, den är ganska lik fast lite bättre och häftigare.

Det var utgångsdags med jobbet igår också. Det var bestämt en sushikväll. Ingenting för mig direkt, men det fanns annan mat också, så jag blev nöjd. Efter sushin så gick vi en sväng till Pitchers, för att sedan sluta på Harrys. Precis som vanligt. Det blev verkligen en kanonkväll, jag hade så himla roligt hela tiden. Hängde mest med de från jobbet, fick dock höra idag att jag hade stått mer i entrén än någon annanstans. Hm, kanske stod där några gånger, men så farligt var det väl inte? Lyckades i alla fall tappa bort alla från jobbet och springa på några lediga vakter istället. Vilket inte gjorde mig något, hade fortfarande hur kul som helst. Tack alla som gjorde min kväll grym.

Har funderat lite på semester i år. Får se hur det blir, än så länge så är en Frankrikeresa bestämd. Ska flyga ner för att sedan bila hem med Karro och ponnyerna. Ska bli spännande! Men före sommaren så blir det en vintersemester till, jag kan inte få nog av detta härliga vinterväder. Jag och Sanna sticker till Trysil, precis som förra året. En kortvecka, söndag till onsdag. Efter det får det gärna slå om och bli sommar. Hoppas på att slippa någon jobbig, lerig regnperiod som oftast kallas vår. Men blir det en fin vår så är jag naturligtvis nöjd.

Imorgon blir det nog måndagsbio efter matteprovet. Får se vad det blir för film, finns ju ett par stycken som vi inte hunnit se än.

Allt handlar om timing,

och jag hade otur. Att rätt tid och rätt plats för båda inte var just då.

Snö, snö och snö. Mer snö än jag någonsing sett i hela mitt liv. I alla fall hemmavid. Det är helt fantastiskt. Jag har en  liten skottad stig ut till min bil från bakdörren i huset. Snökanterna är ca 60 cm höga. Imorse när jag kom ut så såg jag knappt stigen, man skymtade var den var... Men det gör mig bara glad, bara att hoppa i mammas höga stövlar och ta snöskoveln i högsta hugg. För mig är det alldeles lagom. Men jag kan förstå de som jobbar ute och får stora problem av dessa snömängder. Så visst, det är säkert synd om er. Fast jag kan inte hjälpa det. Det här är den abosolut bästa vintern jag har varit med om. Vädermässigt. Passa på att njut, man vet aldrig när vi överhuvudtaget får se snö nästa gång...

Skulle ha åkt och tävlat i Kumla imorgon, men de har ställt in tävlingarna på grund av vädret. Förståeligt, men tråkigt. De ska förmodligen ha tävlingen 6 mars istället, men då är det Lindelöw-träning för mig och Stina.

Trivs grymt bra på jobbet, i gruvan, nu. Trots att jag får stå ut en del...men det mesta är ju bara jävligt kul, har man gett sig in i leken... Lena har varit borta i två veckor, hon och barnen har varit sjuka. Lite illa för mig, för nu har jag fått ta allt själv, men på måndag kommer hon tillbaka, då ska vi smida planer.

Det går sådär med mitt pluggande. Har inte haft problem med någon del fram tills nu, vi har ju bara gått igenom varje del lite snabbt på lektionerna, så ska man plugga hemma däremellan. Jag har pluggat hemma, dock inte lika mycket som jag borde. Vilket har lett till att det inte riktigt fastnat. Fick ett övningsprov att träna på inför provet som är om en vecka. Jag klarade knappt första uppgiften, kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle lösa den. Men jag vet ju att jag kan det egentligen, så ska bara ta mig tid att sätta mig ner och verkligen gå igenom det. När jag inte är stressad eller trött som döden. Tror det kommer bli bra, är faktiskt ordentligt sugen på att börja plugga på riktigt nu. Bara att komma in på arkitektlinjen också. Så kanske det blir en flytt till Umeå. Det är sjukt långt...

Blir jobb på Harrys ikväll, helt ledig imorgon. Ingenting inplanerat på hela helgen. Kan inte komma på när det hände senast. Hade ångest förut för vad jag skulle göra hela helgen. Men så kom jag på att jag har ju matten. Bra plan.

Nu mår själen bra.

Du är en pärla på att jobba, sprider glädje och har alltid ett leende över!

Fick ett mail där det stod så. Hur glad blir man inte?! TACK. Det värmer långt in i själen.

Människor är i regel alldeles för dåliga på att visa uppskattning, jag är nog extrem. Men det är ju så lite som krävs, ett par ord och man kan göra någons dag fantastisk. Det gjorde ni.

Katalin

Ett trevligt ställe, lagom stort, mysigt och snyggt!

Jag, Lisa och Johan var där. Och Markus Krunegård! God damn, jag gillar verkligen den killen. Han kan verkligen göra musik, och leverera direkt till publiken. Det var värt allt. Nöjd.

Känslan när hela publiken står och sjunger med till Stjärnfall i slutet, en fantastisk känsla.

Det var turnépremiär, men det märktes knappt. Även om han själv påtalade det ett par gånger. Men han ser så jävla säker ut på scen. Allt är bara helt rätt.

Jag är en vampyr. Kanske en av de absolut bästa låtarna någonsin? I min värld i alla fall.

Enda missen var att han inte spelade "New York", den låten jag gillar bäst från de nya plattorna, men han har ju gjort extremt mycket ny musik nu så man får ju förstå att han inte kan ta med allt på konserten. Lite synd, men jag överlever. Funderar mest på när jag kan se honom nästa gång...

Imorgon är det tävling, säsongsstart. Ska rida 1.10 och 1.20, hoppas att Stina sköter sig. Hon är ju inte direkt rolig att rida just nu, men hon har ju varit fin i hoppningen så hoppas på att det går bra imorgon, ska göra mitt bästa och försöka rida ordentligt.

Dags att sova kanske. Men har ju typ sovmorgon imorgon. Skönt!

Du hade tid

Dagarna flyger fram... Förstår inte alls var tiden tar vägen, men på något sätt så börjar jag vänja mig vid den känslan. Det kanske är bra, för jag misstänker att den här våren kommer det finnas mindre tid än någonsin. Men jag försöker att ta det rätt, jag gör ju bara saker som jag vill jag göra, alltså är det roligt, och när man har roligt går tiden fortare. Så är det. Det är alltså därför tiden försvinner, för att jag har så jäkla roligt jämt. God damn, så är det!

Helgen på Karlslund gick hur bra som helst, är fascinerad över Wittvångs alla duktiga ponnyryttare. Har bara sett finfina rundor av dessa ekipage. Kul!

Igår hann jag med matten, och måndagsbio. Det blev Sherlock Holmes, med Sanna. Riktigt bra var den, tycker jag i alla fall.

Idag har vi haft ett litet valberedningsmöte för Wittvång. Jag tror att vi börjar få ihop det bra, riktigt bra till och med. Ska bli spännande att se vad alla andra tycker bara, men tror verkligen att det blir bra om vi får som vi vill.

Stina har inte varit roligare och rida sen sist. Har ridit på kandar två dagar nu, för att lättare kunna bromsa utan att hon drar in huvudet. Det går ändå ganska bra, stundtals så känns det som att den gamla bra känslan inte är så långt bort, men i nästa stund så går ingenting. Det är något underligt med det här, jag ska ta reda på vad. På ett eller annat sätt. På söndag är det ju våran tur att hoppa på Karlslund, måste hinna hoppa lite hemma innan dess. Hur nu det ska gå till...

Hann se sista halvtimmen av House. Visst är det väl helt nya avsnitt nu? Blev lite förvirrad eftersom jag kände igen handlingen, eller i alla fall det som borde vara i kommande avsnitt. Men tror att det är nytt.

Fredagsmys

Inte direkt min grej. Ska jag inte jobba en fredagkväll så brukar det vara något annat inplanerat. Så är det verkligen inte ikväll. Jag var förutseende nog att säga till Krille redan i onsdags att jag inte ville jobba någonting i helgen. Kände att det kanske var läge att vila så mycket som möjligt. Är faktiskt ganska skönt, även om jag blir brutalt uttråkad och rastlös. Nu är det i alla fall fredagsmys, ska kolla på Vicky Cristina Barcelona och äta chips och dricka cola. I min ensamhet. Men det är verkligen fredagsmys i min värld. Nu är det sluttonerna i Dirty Dancing dessutom. R.I.P Patrick Swayze.

Hela helgen kommer att tillbringas på Karlslund, ÖFK och Wittvång har lokala/regionala ponnyhoppningar. Jag ska vara banchef både lördag och söndag. Ska se till att klä på mig ordentligt och inte jobba för hårt, nu när febern äntligen försvunnit. Idag har jag mått ganska bra, blir dock helt slut av minsta lilla ansträngning. Som sagt, får försöka ta det lite lugnt i helgen...

Ska försöka rida Stina imorgon också, Koko behandlade henne i korset i onsdags, han trodde att hon var spänd pga att hon går och halkar, hon har varit obroddad. Men nu sitter broddarna i, och han satte ju nålar så nu borde hon vara bra. Hon var hur fin som helst i övrigt så det känns ju skönt. Ska bara försöka få ordning på markarbetet också, i hoppningen är hon faktiskt riktigt bra nu. På träning i alla fall, får väl se vad jag säger efter nästa helg när det blir tävlingspremiär för i år.

Nästa fredag, då är det minsann inget fredagsmys. Då är det jag, syrran, ev. Johan, och Markus Krunegård, på Katalin i Uppsala. Grymt laddad.

Tack Åre för förkylningen.

Riktigt så är det inte, men det ger en snygg trend i inläggslistan.

Jag har haft ont i halsen från och till sedan nyår ungefär. Trott att jag ska åka på jordens förkylning, men klarat mig. I Åre hade jag grymt ont i halsen de första dagarna, blev typ bra när vi gick ut och jag drack min tequila. Då övergick det till att hela förkylningen bröt ut istället. Damn. Trodde att jag skulle kunna ignorera den och jobba på som vanligt, men det höll inte. Igår gick jag hem tidigare från jobbet efter att Lena varit på och tjatat på mig, kände mig långt ifrån bra...

Snöstorm ute. Jag kan fortfarande inte låta bli att gilla det. Tror inte att det var så här mycket snö ens när jag var liten. Tror aldrig att jag sett så här mycket snö hemmavid. Det är underbart!

De utlovade bildbevisen från Åre.

Malin och Elin

 

Elin och utsikten.

 

Jag och Cajsa på väg att hoppa av liften.

 

Jag i underbar lössnö.

   

Daniel i lössnö.

 

Cajsa, jag, Malin och Elin, härligt väder och utsikt!

   

Daniel och jag tog skogsstigen, vissa bättre än andra...

   

Vackert.

Florence Valentin på Bygget, torsdag kväll.

Tack Åre för självförtroendet.

Precis hemkommen efter den underbara Åreresan. Det har varit grymt, på alla sätt och vis.

Ditresan startade ca kl 22.00, onsdag kväll, från Örebro. Efter planen att vara framme i tid till liftarnas öppnande kl 9.00 torsdag förmiddag. Enligt andras erfarenhet så skulle det ta ca 10 h att köra. I normalt väglag, och med normalt antal stopp. Alla, verkligen alla, berättade noggrant för oss att det skulle bli snöstorm, och att det var klass 1 varning på de vägar vi skulle åka. Alltså att vi borde stanna hemma p g a vädret på bilresan. Den enda som var positiv var pappa, "Ni hade i alla fall tur med vädret". Jajjamän, så ska det låta! Man får ju köra försiktigt.

Det tog oss knappt 9 h att åka, då stannade vi en gång, ca 15 min. Det snöade totalt ca 15-20 min av restiden, och då var det absolut inte tal om någon snöstorm, det snöade lite bara. Skönt, för det kunde lika gärna ha varit snöstorm hela vägen...

Den lätta resan gjorde dessvärre att vi var framme i Åre före kl 7.00 torsdag morgon. Vad gör man i Åre, 2 h innan liftarna öppnar, 6 h före vi får tillträde till stugan? Inte mycket, de andra sov, eller försökte. Jag räknade matte...

Tillslut tog vi oss i alla fall ut i backen. Grymt sköna backar, och kvalitén på liftsystemet och ordningen överallt var tydlig. Det var sjukt bra! Däremot så fick jag nog av Malins snowboardskor som jag haft de senaste gångerna jag har varit iväg och åkt. Jag kunde knappt svänga för att jag höll på att glida ur skorna, hur hårt jag än knöt. Det slutade med att jag åkte ner till Årebyn och besökte en skidshop. Fick hjälp av Åres hetaste kille, snygg, charmig och sjukt hjälpsam. Perfekt för sitt jobb med andra ord. Han mätte och synade mina fötter sjukt noga, allt för att hitta de bästa skorna för mig. Jag fick prova ett par först, och kände direkt att de var så mycket bättre än de gamla. Trots att jag var helnöjd så var jag tvungen att prova två par till, allt för att se till så att det verkligen var de bästa för mig. De var de bästa skorna. Så grymt sköna, köpte även riktigt bra skidstrumpor, för bästa komfort och stöd!

Skíllnaden i åkningen med dessa nya skor var enorm. Fråga Malin och Elin om de tröttnade på mitt tjat om hur fantastiska mina nya skor var, om hur lätt och skön åkningen blev med dem, och hur snygg och trevlig killen i shopen var... (Han kom dessutom springandes efter mig från shopen med mina skidglasögon som jag råkat glömma...) Hur som helst, jag har inte haft ont i benen någonting på hela resan på samma sätt som jag alltid fått förut, allt tack vare dessa skor. Så underbart!

På morgonen när vi käkade frukost på OK så fick jag syn på reklamaffischer från "Bygget" ett av de största uteställena i Åre, de skyltade med att Florence Valentin skulle spela den kvällen, och Fibes Oh Fibes dagen efter. Efter att ha varit vaken sedan kl 5.45 onsdag morgon så kändes det inte som att jag skulle orka med att gå ut på torsdag kväll, Florence Valentin skulle gå på scen kl 23.00... Men, efter att ha talat om för de andra att jag minsann skulle ut, så peppade de mig, plus att Ronja och Cajsa var på så gick vi ut. Ångrade det inte en sekund. Det är sällan man ser ett band som verkligen ger allt, på en ganska liten scen, med inte allt för mycket folk i publiken. Men de var riktigt, riktigt bra! Helnöjd. Nu blir det att beställa skivan. Jag hade bara hört tre låtar innan, som är sjukt bra, men alla som de spelade var också grymma. Jag är fast, håller hårt på den svenska popen. Det är verkligen min grej!
   Fibes Oh Fibes däremot, inte lika nöjd. De var bra, men hade en något stöddigare attityd, och tyckte nog att de var lite häftigare själva än vad musiken var bra, och de försökte mer se snygga ut än att ge järnet. Men, även de har många bra låtar. Men Florence Valentin vann lätt livepriset i Åre!

Åkningen de andra dagarna då. Natten till fredagen snöade det ca 2-3 dm, grymt. Det ledde till att vi hittade en backe med enbart lössnö på fredag förmiddag. Där åkte vi, nästan hela dagen. Det är så fantastiskt härligt att åka i lössnö, och man köra hur hårt och galet man vill, för man slår sig inte det minsta när man ramlar. I love it!
   Åkte över till själva Årebyn på eftermiddagen, dock hann vi aldrig upp på toppen, tänkte ta det på lördagen istället. Dessvärre blåste det för mycket då så att alla liftar högst upp var avstängda. Lite surt att ha varit i Åre utan att ha varit på toppen, men det får bli nästa år. Igår var det riktigt kallt, så det blev ett par vändor in i värmen för att inte förfrysa. Åkningen var ändå bra, det var manchester i backarna hela dagen, folk var inte lika trotsiga som vi mot kylan, antar att många stannade inne i värmen... På slutet hittade jag och Daniel en supermysig liten skog där vi kunde åka i lössnö, det är så jäkla kul. Jag höll på att skratta ihjäl mig när han körde lite fel och ramlade mittemellan ett litet träd och en gran, i nästan 1 m lössnö. Jag såg hans huvud och inte så mycket mer.

Lördagkvällen blev lugn, fick massage av Anton. Kan inte säga att det var skönt för det gjorde galet ont, satt och skrek inombords i början. När han väl fått loss lite knutor så gick de bättre, tills han hittade nästa...

Idag hann vi inte med någon åkning, det blev att städa stugan och vänta på bärgare. Eller ja, försöka få igång bilen snarare. Så jäkla typiskt att man ska få problem med bilen 65 mil hemifrån... Som tur var så hade ju pappa sagt att det bara var att ringa Volvo Assistans om det blev något. Det gjorde jag, de sa att det skulle komma en bärgare om ungefär en timme. Okej, tänkte vi. Satte oss och väntade. Ronja åkte ändå ner till macken för att köpa startkablar, det verkade vara batteriet som var slut. Efter några försök så fick vi igång bilen med kablar, dock så fungerade ingenting på instrumentpanelen. Den var helt svart, lite läskigt att åka utan hastighetsmätare, varvräknare, bränslemätare eller något. Så jag tyckte att det ändå var bäst att vänta in Volvo Assistans, den där timmen hade ju gått så de borde ju varit där när som helst. Efter 1 h och 45 min så ringde jag igen, fick tillslut beskedet att det skulle dröja minst 2 h till, de hade 6 jobb före... Då höll jag på att bryta ihop, sjukt besviken och ledsen på bilen. Inte så mycket att göra åt. Pappa ringde, passande nog. Han sa att jag borde prova att stänga av bilen och starta igen, vi hade ju ändå startkablar och en bil till ifall den inte skulle starta. Märkte direkt när jag stängde av den att instrumentpanelen fungerade, klockan hoppade fram. Vilken lycka, tack Pappa! Så ca 2 h senare än planerat rullade vi hemåt. Hemvägen tog något längre tid, ca 10 h, men då hann vi med fem stopp. Snacka om oplanerad körning. Men ett stopp var mat, så det tog väl säkert 30 min. Så är det ju inte så lätt att planera med en 9 månaders bäbis i bilen, lilla Tuva. Hon har annars varit grymt duktig den här resan, gladare barn får man leta efter!

Resan har varit underbar. Ser fram emot nästa år, då blir det nog en hel vecka. Men innan dess ska ju jag och Sanna till Trysil också. Guld!

Jag återkommer med kompletteringar och bildbevis...nu är det dags att sova. Hårdkörning väntar...