Tack Åre för självförtroendet.

Precis hemkommen efter den underbara Åreresan. Det har varit grymt, på alla sätt och vis.

Ditresan startade ca kl 22.00, onsdag kväll, från Örebro. Efter planen att vara framme i tid till liftarnas öppnande kl 9.00 torsdag förmiddag. Enligt andras erfarenhet så skulle det ta ca 10 h att köra. I normalt väglag, och med normalt antal stopp. Alla, verkligen alla, berättade noggrant för oss att det skulle bli snöstorm, och att det var klass 1 varning på de vägar vi skulle åka. Alltså att vi borde stanna hemma p g a vädret på bilresan. Den enda som var positiv var pappa, "Ni hade i alla fall tur med vädret". Jajjamän, så ska det låta! Man får ju köra försiktigt.

Det tog oss knappt 9 h att åka, då stannade vi en gång, ca 15 min. Det snöade totalt ca 15-20 min av restiden, och då var det absolut inte tal om någon snöstorm, det snöade lite bara. Skönt, för det kunde lika gärna ha varit snöstorm hela vägen...

Den lätta resan gjorde dessvärre att vi var framme i Åre före kl 7.00 torsdag morgon. Vad gör man i Åre, 2 h innan liftarna öppnar, 6 h före vi får tillträde till stugan? Inte mycket, de andra sov, eller försökte. Jag räknade matte...

Tillslut tog vi oss i alla fall ut i backen. Grymt sköna backar, och kvalitén på liftsystemet och ordningen överallt var tydlig. Det var sjukt bra! Däremot så fick jag nog av Malins snowboardskor som jag haft de senaste gångerna jag har varit iväg och åkt. Jag kunde knappt svänga för att jag höll på att glida ur skorna, hur hårt jag än knöt. Det slutade med att jag åkte ner till Årebyn och besökte en skidshop. Fick hjälp av Åres hetaste kille, snygg, charmig och sjukt hjälpsam. Perfekt för sitt jobb med andra ord. Han mätte och synade mina fötter sjukt noga, allt för att hitta de bästa skorna för mig. Jag fick prova ett par först, och kände direkt att de var så mycket bättre än de gamla. Trots att jag var helnöjd så var jag tvungen att prova två par till, allt för att se till så att det verkligen var de bästa för mig. De var de bästa skorna. Så grymt sköna, köpte även riktigt bra skidstrumpor, för bästa komfort och stöd!

Skíllnaden i åkningen med dessa nya skor var enorm. Fråga Malin och Elin om de tröttnade på mitt tjat om hur fantastiska mina nya skor var, om hur lätt och skön åkningen blev med dem, och hur snygg och trevlig killen i shopen var... (Han kom dessutom springandes efter mig från shopen med mina skidglasögon som jag råkat glömma...) Hur som helst, jag har inte haft ont i benen någonting på hela resan på samma sätt som jag alltid fått förut, allt tack vare dessa skor. Så underbart!

På morgonen när vi käkade frukost på OK så fick jag syn på reklamaffischer från "Bygget" ett av de största uteställena i Åre, de skyltade med att Florence Valentin skulle spela den kvällen, och Fibes Oh Fibes dagen efter. Efter att ha varit vaken sedan kl 5.45 onsdag morgon så kändes det inte som att jag skulle orka med att gå ut på torsdag kväll, Florence Valentin skulle gå på scen kl 23.00... Men, efter att ha talat om för de andra att jag minsann skulle ut, så peppade de mig, plus att Ronja och Cajsa var på så gick vi ut. Ångrade det inte en sekund. Det är sällan man ser ett band som verkligen ger allt, på en ganska liten scen, med inte allt för mycket folk i publiken. Men de var riktigt, riktigt bra! Helnöjd. Nu blir det att beställa skivan. Jag hade bara hört tre låtar innan, som är sjukt bra, men alla som de spelade var också grymma. Jag är fast, håller hårt på den svenska popen. Det är verkligen min grej!
   Fibes Oh Fibes däremot, inte lika nöjd. De var bra, men hade en något stöddigare attityd, och tyckte nog att de var lite häftigare själva än vad musiken var bra, och de försökte mer se snygga ut än att ge järnet. Men, även de har många bra låtar. Men Florence Valentin vann lätt livepriset i Åre!

Åkningen de andra dagarna då. Natten till fredagen snöade det ca 2-3 dm, grymt. Det ledde till att vi hittade en backe med enbart lössnö på fredag förmiddag. Där åkte vi, nästan hela dagen. Det är så fantastiskt härligt att åka i lössnö, och man köra hur hårt och galet man vill, för man slår sig inte det minsta när man ramlar. I love it!
   Åkte över till själva Årebyn på eftermiddagen, dock hann vi aldrig upp på toppen, tänkte ta det på lördagen istället. Dessvärre blåste det för mycket då så att alla liftar högst upp var avstängda. Lite surt att ha varit i Åre utan att ha varit på toppen, men det får bli nästa år. Igår var det riktigt kallt, så det blev ett par vändor in i värmen för att inte förfrysa. Åkningen var ändå bra, det var manchester i backarna hela dagen, folk var inte lika trotsiga som vi mot kylan, antar att många stannade inne i värmen... På slutet hittade jag och Daniel en supermysig liten skog där vi kunde åka i lössnö, det är så jäkla kul. Jag höll på att skratta ihjäl mig när han körde lite fel och ramlade mittemellan ett litet träd och en gran, i nästan 1 m lössnö. Jag såg hans huvud och inte så mycket mer.

Lördagkvällen blev lugn, fick massage av Anton. Kan inte säga att det var skönt för det gjorde galet ont, satt och skrek inombords i början. När han väl fått loss lite knutor så gick de bättre, tills han hittade nästa...

Idag hann vi inte med någon åkning, det blev att städa stugan och vänta på bärgare. Eller ja, försöka få igång bilen snarare. Så jäkla typiskt att man ska få problem med bilen 65 mil hemifrån... Som tur var så hade ju pappa sagt att det bara var att ringa Volvo Assistans om det blev något. Det gjorde jag, de sa att det skulle komma en bärgare om ungefär en timme. Okej, tänkte vi. Satte oss och väntade. Ronja åkte ändå ner till macken för att köpa startkablar, det verkade vara batteriet som var slut. Efter några försök så fick vi igång bilen med kablar, dock så fungerade ingenting på instrumentpanelen. Den var helt svart, lite läskigt att åka utan hastighetsmätare, varvräknare, bränslemätare eller något. Så jag tyckte att det ändå var bäst att vänta in Volvo Assistans, den där timmen hade ju gått så de borde ju varit där när som helst. Efter 1 h och 45 min så ringde jag igen, fick tillslut beskedet att det skulle dröja minst 2 h till, de hade 6 jobb före... Då höll jag på att bryta ihop, sjukt besviken och ledsen på bilen. Inte så mycket att göra åt. Pappa ringde, passande nog. Han sa att jag borde prova att stänga av bilen och starta igen, vi hade ju ändå startkablar och en bil till ifall den inte skulle starta. Märkte direkt när jag stängde av den att instrumentpanelen fungerade, klockan hoppade fram. Vilken lycka, tack Pappa! Så ca 2 h senare än planerat rullade vi hemåt. Hemvägen tog något längre tid, ca 10 h, men då hann vi med fem stopp. Snacka om oplanerad körning. Men ett stopp var mat, så det tog väl säkert 30 min. Så är det ju inte så lätt att planera med en 9 månaders bäbis i bilen, lilla Tuva. Hon har annars varit grymt duktig den här resan, gladare barn får man leta efter!

Resan har varit underbar. Ser fram emot nästa år, då blir det nog en hel vecka. Men innan dess ska ju jag och Sanna till Trysil också. Guld!

Jag återkommer med kompletteringar och bildbevis...nu är det dags att sova. Hårdkörning väntar...