Vilka vänner man har!

Jag är mållös. I det stora hela så kanske det inte är så stora saker, men det är ju de små sakerna som gör det. Det har jag alltid sagt, och det är sjukt sant.
Sanna mockade åt mig igår, och gör saker hela tiden. Finns till, bara det liksom!
Jane och Carro vet jag inte vad jag ska göra för, de skämmer bort mig totalt! Glass på lunchen varje dag, middag i onsdags med efterrätt, lunch i torsdags. Jane som gick in och jobbade till 18 istället för mig torsdag och fredag. Helt fantastiska!

Det har varit mycket på jobbet hela veckan, så mycket så att jag i princip kopplat bort att jag har semester nästa vecka. Nu har jag landat och det känns skönt med lite ledigt. Hoppas att det inte blir kallt och spöregnar hela veckan bara. Men den oturen ska man väl slippa hoppas jag. Torsdag till söndag nästa vecka har Wittvång stora ponnytävlingar ute på Örsta kulle, så då är jag väl inte direkt ledig, men ändå semester!

Jag måste komma iväg ner till St Annas skärgård också, lutar åt tisdagen. Måste ju titta på min lilla pärla och se om han har växt något.

Jag insåg precis att det är nästan en vecka sen jag skrev i bloggen. Inte bra. Men det har varit lite mycket annat. I tisdags var jag och Stina på hoppträning, för Niklas. Det gick ganska bra, men var väldigt varmt och äckligt stora bromsar. Jag vågade inte ens slå till dem så stora som de var.

I onsdags var jag hemma hos Carro och hälsade på. Tittade på hennes getter, getarna, och kaniner. Det är som en hel liten minilantgård där. Bara shetlandsponnyn som saknas! Sen grillade vi, jag och Jane var grillmästare trots värdelöst grillkol. En mycket trevlig kväll!

Igår var det dags för nästa lyxmiddag. Än en gång på Lilla Örebro. Sanna, Sanna och jag. Perfekt uppladdning inför jobbet. Jobbet som var helt galet, galet varmt och galna människor. Men en hel del trevliga, och vackra människor också. Humöret ganska högt upp faktiskt.

Imorgon är det tävling i Vingåker. Jag ska göra mitt bästa för att rida lika bra som förra helgen, hoppas att vi har turen med oss också. Jag behöver inte ens gå upp tidigt. Sovmorgon före tävling, unbelieveable.

Det värsta när man inte skrivit på länge är att det är så mycket som ska med, och helst ska det gå fort också. Ber om ursäkt för att det gör inläggen värdelösa. Jag borde ju finlira lite mer...

Facebook skrämmer mig lite, men det kommer inte att få mig att sluta heller. Läskigt.

Ibland läser man något som får en att tappa hakan, jag hade kanske mina aningar, men trodde inte på det. Jag vet inte var det slutar heller, men jag vill nog vara med och leka den här gången.