Glöm inte bort...

...jag kommer inte glömma bort. Jag vet att jag är värdelös.
Det här har nog varit den sämsta tävlingshelgen någonsin!

I 1.20:n igår så kändes ingenting bra, jag fick bara ett normalt bra språng. De andra var inte alls bra, och jag kunde inte sitta över hindrena. På trippeln så hade jag absolut ingen koll och det ledde till ett stopp på nästa hinder. Jag gjorde en volt och fick kontroll igen, men trots det så blev det ett konstigt språng och jag kunde inte sitta, det ledde till att jag själv gjorde halt framme vid nästa hinder. Det kändes inte som någon idé, allt var kaos i alla fall. Hoppade ettan, kändes ok.
I 1.15 idag kändes allt mycket, mycket bättre, jag fick skönare språng, som jag kunde sitta i. Lite tips från coachen innan, och en bra framhoppning. Stina kändes topp. Sista hindret i grunden var banken, vanligt upphopp och sedan hinder ut. Jag kom upp lite för fort, men tänkte att Stina som har gått mycket terräng, och hoppat många bankar inte skulle bry sig om det. Men det gjorde hon, hon la på en tvärnit när det var dags att hoppa ner. Jag gjorde en volt, på riktigt. En helt sjuk volt, landade ca 2 m längre ner. Normalt ramlar man av hästen på ca 1.60, nu ramlade jag av hästen plus banken, ca 40 cm, alltså ca 2 m. Suck. Jag slog mig inte det minsta, landade i någon slags kullerbytta. Har det på film, och hade jag vetat hur man gjorde så hade jag defintivt delat med mig. Förutom detta så var det här en riktigt bra runda.
I 1.25:an idag så kändes det lovande. Banan såg bra ut, inte alls hög. Framhoppningen gick bra, efter ännu mera tips från coachen så satt jag bättre över hindrena. Men nu tyckte Stina att det började bli högt, förmodligen så hade stoppen och de obekväma sprången från igår satt sig lite i huvudet på henne. Hon tvekade på en stor oxer och hoppade sedan lite rakt igenom den. Efter det fick jag nästan göra halt för att återfå kontrollen, men det hjälpte inte. Hon stannade på nästa hinder, och sedan på hindret efter det. Det var delvis mitt fel, jag bromsade lite för mycket. Men under normala omständigheter så hade hon hoppat i det läget, men hon hade totalt lagt ner. Det kändes jävligt surt.
Den här helgen har verkligen varit totalt katastrof resultatmässigt. Jag har nog aldrig varit så besviken och ledsen efter tävling. Men jag ska försöka att släppa och gå vidare, ta nya tag och träna mer. Niklas tyckte ändå att jag red rätt så bra, men när det blir lite högre så måste jag verkligen rida perfekt på Stina, annars så stannar hon. Det kommer säkert bli bättre men då måste jag ha flera bra språng och bra rundor i rad. Ju bättre jag rider, desto bättre hoppar hon och desto lättare blir det att rida bra. Om hon kan lita på mig att jag lägger henne rätt och sitter bra så kan jag lita på henne att hon hoppar. Men det måste stämma jämt, och inte bara 70%. Så mera hårdträning. Flera tävlingar, inte högre än 1.20. Så nu ska jag hålla mig där, tills det känns sprättlätt. Det kanske tar 2 månader, eller 2 år. Men det ska bli bra!

Jag hade tänkt åka till Kumla imorgon med Voggan, Sanna och jag skulle på banhoppningsträning. Men jag fick ett sms tidigare om att den var inställd på grund av för få anmälningar. Känns som att allt bara går fel nu, hade verkligen sett fram emot detta. Ska försöka få plats på träningen på tisdag istället, både jag och Sanna.

Min plan att ha Cannavaro på bete i Fjugesta har också gått åt helvete. De jag skulle ha honom hos har nu bestämt sig för att inte ta emot några flera, de har nog med sina egna. Så nu har jag en häst till som jag inte vet var jag ska göra av. Han skulle behöva gå med likasinnade och busa av sig. Vad gör man?

Tillbaka till jobbet imorrn. Är inte ett dugg sugen, men bara att bita ihop och gå dit. Jag behöver någon slags förändring, frågan är bara vad.