Den inbillade sjuke

Jag har en infektion i kroppen. Om det var någon som trodde något annat. Vad ska man säga, vet inte om det kändes bra eller inte att få veta det. Bra eftersom jag inte är inbillningssjuk, och för att ha bevis för att jag faktiskt är sjuk och inte lat när jag inte orkar göra allt som jag borde. Lite jobbigt att inte veta om eller när det kommer att gå över. Man blir ju inte direkt lycklig av att gå och vara småsjuk hur länge som helst. För det har jag varit, och däremellan har jag varit ordentligt sjuk. Men som sagt, det är en infektion, ett virus. Läkaren ringde upp mig imorse, fortfarande samma supertrevliga och bra läkare! Hon frågade hur jag mådde, när jag svarade bra så sa hon att jag hade en infektion i kroppen. Jag som trodde att jag var frisk. Det bevisar ju bara på att efter ett tag så glömmer man bort hur det är att vara frisk... Men hon sa också att det är dumt att behandla med antibiotika om man inte behöver, och som sagt, nu mår jag ju ganska bra. Lite trött i kroppen bara. Men om, eller snarare när, det bryter ut igen så ska jag höra av mig till vårdcentralen igen så ska jag få komma dit direkt på en akuttid och träffa henne. Antar att det blir någon slags behandling då. Känns bra att veta att det kommer att vara lättare nästa gång. Den här gången var det inte så lätt att få kontakt med läkare... Skönt att veta lite mer. De tog ju massa olika prover, alla värdena var bra. Så det är ju i alla fall bra!

Jobbar 7-16 den här veckan. Skönt, men lite jobbigt på mornarna. Speciellt imorse när mamma drog igång dammsugaren strax före fem!