Drömmar är ett speciellt fenomen.

Det är underligt hur drömmar kan te sig. Så verkliga, men ändå så overkliga. Väva sig in i verkligheten på ett sätt som gör att man tycker att det är naturligt, men i efterhand vore det ju totalt omöjligt. Men som man reagerar själv i sin drömvärld, kanske är det ett sätt att ta efter. Bara tycka att allting är normalt och inte stressa upp sig för något. Bara att leva med och följa den vägen.

Jag hade en dröm inatt. Det var som att backa tiden ett par timmar, bara slutet på kvällen som var helt annorlunda. Det var så verkligt, nästan sådär så att man funderar på om det var en dröm eller verklighet. Men jag vet att det var en dröm, tyvärr. Trots det så kan jag nog leva ett tag på det. Vem vet, det kanske blir någon slags verklighet, ibland känns det inte omöjligt.