Vem bestämmer?

Att någon motarbetar mig...det är ganska uppenbart. Pga av vad? Inte den blekaste.

Alla som känner mig vet att jag är jävligt pank just nu.
Alla som känner mig vet att jag nästan aldrig kör för fort.

Vem i helvete tycker att jag förtjänar en fortkörningsbot på 2000 jävla kronor?!

Jag måste ju ha den högsta procenten vad gäller antalet fortkörningsböter mot hur ofta man kör för fort.

Nästan alla som jag känner kör alltid fortare än mig, ingen av dem har någonsin fått en jävla fortkörningsbot. Tycker ni att jag verkar lite upprörd? Korrekt uppfattat.

7 km för fort, 2000 kr. Är det vettigt? Säkert. Får man sig en tankeställare på att köra lagligt i fortsättningen? Att vara rädd om mig själv och andra som polismannen så fint uttryckte sig. Förmodligen inte. Bara en tankeställare om vem i världen som har denna otur angående böter. Jag har garanterat rekordet. P-böterna kan jag ta på mig. De kommer ganska väntat eftersom jag sällan betalar min parkering, men dessa jävla fortkörningsböter?! Vara rädd om mig själv och andra, har jag inte tjatat hål i huvudet på folk om reflexer? Är inte det att vara rädd om andra? Har förmodligen inget med det här att göra, men ändå. Att han trodde jag var en vanlig ung jävla bildåre som jämt körde för fort, och som en idiot. Men man börjar inte förklara eller skylla ifrån sig i den situationen, men håller bara käften och skriver på den jävla boten.

Han frågade om jag hade stulit bilen. Ja, självklart.

Uppgiven. Så in i ...

_______________________________________

Mår fortfarande inte bra, men ska jobba imorrn. Jag går mig själv på nerverna här hemma. Orkar inte göra någonting, har som tur är en bra bok att läsa.

Igår pallrade jag mig i alla fall ut en sväng. Tänkte att det är mindre jobbigt att äta mat på Pitchers än att laga mat själv. Det var det, gott med riktig mat. Kände mig inte så het när vi var där, men vem orkar bry sig en simpel måndagkväll?

Skulle på bio också, eller vi var på bio rättare sagt. Där gick gränsen för vad man orkar när man är sjuk. Jag mådde så dåligt att jag var tvungen att gå mitt i filmen. Förlåt Sanna. Filmen var kass, och jag klarade inte av att sitta där och må dåligt. Åkte hem och sov istället.

Det bästa igår var ett kärt gammalt återseende. En tur in på gamla härliga Strömpis. Det är konstigt hur man kan sakna ett hus, ett jobb. Danne tog med oss in och visade hur det ser ut, och hur det kommer att se ut. Fantastiskt fint. Jag tror det kommer bli sjukt bra, premiär på fredag. Ett stort Lycka Till!!!

Siktar som sagt på att gå till jobbet imorgon, och att rida efter jobbet. Saga har vilat två dagar och stått inne. Kommer nog att vara ganska pigg.

Snart jul, jag börjar få den rätta känslan, och paniken över att man måste börja köpa julklappar snart, men ska ju till Uppsala i helgen och shoppa loss med min veterinärstuderande syster. Ska bli kul att se en annan stad. Det var längesedan jag var i en annan stad för att göra något vettigt. Såg i tidningen att det förmodligen inte blir någon vit jul. Det ska mycket till i alla fall, skulle bli ca +5̊°C söndag - måndag. Känns sådär, bara att hoppas att det håller sig kallare och snöar massor.

Vad finns det mer att säga. Tur i oturen? Skulle inte tro det.