Ta mig inte för att vara seriös

Typiskt...nu har det brutit ut på riktigt. Förkyld, är det vad jag borde kalla det kanske? Jag som trodde att jag kunde lura mig bort från sjukdomen över helgen, utan sömn med sjukt mycket att göra. Sedan sova minst 10 h till måndag morgon, vara pigg och utvilad inför arbetsveckan. På de där 10 h så hann jag både få feber, ont i halsen och elak huvudvärk. Fan.

Jag hatar att vara hemma från jobb. Känner mig som en svikare på något sätt, vet inte om jag skulle ha gjort ett rätt på jobbet om jag hade varit där, men ändå.

Här om dagen kom jag dessutom till en hemsk insikt. Det går inte riktigt att beskriva i ord, jag hittar i alla fall inte de rätta. Det var anledningen till att jag jobbar så mycket som jag gör. Det är ungefär 150% jag jobbar nu. Då har jag dessutom två hästar som kräver sin dagliga skötsel och motion, tiden räcker inte riktigt till, men jag tror att det är så jag vill ha det. För, vad gör man när man inte har något vettigt att göra? Ligga hemma på soffan och slötitta på något värdelöst program på TV? Inte min grej riktigt, det är det här som är problemet. Att slappna av och bara ta det lugnt hemma är något som jag inte klarar av, jag trivs inte med det. Jag klarar inte av mitt eget sällskap utan att ha något att ta tag i. Läsa en bok går bra, en stund, men absolut inte för länge. Då blir jag rastlös. Men samtidigt som jag blir rastlös orkar jag inte ta tag i något som jag borde göra, ex städa eller diska eller liknande, detta pga att jag inte sovit tillräckligt mycket. Det här är något som är väldigt konstigt. Jag har precis insett hur det är, nu ska jag ta reda på varför, och vad jag ska göra åt det. Någonstans går jag ändå och längtar efter det, att få åka hem och ta det lugnt och känna mig lugn och avslappnad. Jag kan inte.

Tro nu inte att jag är bitter och olycklig för allt det här. Jag är en glad och lycklig människa, jag har vänner och en familj som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag har två fina hästar att rida varje dag, ett föl som en dag kommer bli en fin ridhäst, ett sto som är det bästa i världen. Hästarna är mitt liv, de betyder enormt mycket för mig. Egentligen saknar jag nog ingenting, ingenting av betydelse i alla fall. Det är klart att man alltid vill ha mer, men så är det, det är bara att vänja sig vid att man aldrig blir nöjd.

Såg ett citat av Bing Crosby i NA idag, "Det är inte svårt att räkna ut sina utgifter, det är bara att lägga på 10% på sina inkomster." Vet inte om det är exakt så det var, men det var det det gick ut på. I mitt fall så stämmer det väldigt bra. Ännu en anledning till att jag jobbar så mycket som jag gör, i tron om att komma ikapp de där 10%.

Observera att det bara är lösa filosofier.