Livet kanske ändå är en dans på rosor...

Tiden bara rinner iväg.

Jag har varit helt ledig sen jag kom hem från Mallis, ändå har jag inte ens haft tid att gå in och skriva någonting här. Sjukt. Men jag har haft en del att göra kan man väl säga.

I måndags fyllde jag ju faktiskt år. Inte lika spännande längre, kommer ihåg hur förväntansfull man var som liten. Oslagbart. Firade inget speciellt. Bio med Sanna på kvällen. Såg "The ugly truth". En sjukt rolig film. Speciellt under en scen i filmen, Sanna och jag skrattade så att vi grät, väldigt högljutt. Som tur var så var det bara vi och två andra personer i hela salongen. De skrattade en del de med. Galet. Däremot hade jag lite svårt att fokusera på själva filmen, en av skådespelarna var så läskigt lik en viss person. På alla sätt, det enda som skiljde sig var väl hårfärgen.
Mamma och mina systrar grattade mig, däremot så glömde min käre far bort mig. Är inte speciellt förvånad, inte hans starka sida det där med födelsedagar direkt.

Tisdagen tillbringade jag mest med att försöka fixa släp och bil till körprovet för BE-kortet på onsdagen. Det blev en himla massa knixande och trixande för att få ihop allt. Och dessutom få tag i lite teorimaterial, kanske kunde vara bra och veta något. Men fick massor hjälp med teorin av en kollega till Tina och Krister, Jocke. Han hjälpte mig som fan! Med lastande av släpet fick jag också sjukt mycket hjälp av Niklas. Hade aldrig klarat provet utan dem två. TUSEN TACK!!! Tack Karro också som lånade ut böckerna. Satt och pluggade hela förmiddagen igår.

Jag var så himla nervös före uppkörningen, hade ju läst mig till lite om ganska mycket, men inget direkt djupgående. Hade i alla fall koll på släpets bromsar, har hört att det ofta kommer frågor på det. Det gjorde det inte, men är säkert bra att kunna. Jag hade en jättebra uppkörningsledare, han såg nog hur nervös jag var. Hur som helst så gick det kanon i alla fall! Han sa ingenting om några missar, skönt! Och det där manövreringsprovet som alla är så rädda för var sprättlätt. Man hade tio minuter på sig, jag var klar på 3-4 min. Då körde jag ändå sjukt sakta. Är jäkligt skönt att ha det klart nu! Nöjd.

I tisdags kväll var det hoppträning på Wittvång för Niklas. Det gick ganska bra, Stina var lite vild men har ju inte hoppat ordentligt på två veckor eftersom att jag varit borta. Niklas verkade nöjd, och det är alltid bra. Nu laddar vi inför Hammarö på söndag, jag ska rida så sjukt bra!

Igår kväll skulle födelsedagen firas ordentligt. Jag kan erkänna att jag inte direkt var på topp. Efter att alla spänningar från dagens äventyr släppt så var jag väldigt trött. Försökte tagga till ändå, det gick sådär...

Vi började med att äta och vara med på Musicquizen på Harrys. Jag, Sanna, Linnea och Matilda. Vi var faktiskt ganska bra, 17 p. Inte många gånger som vi haft så mycket förut. Plust att Matilda satte röda tråden. Sjukt bra! Kvällen fortsatte till Strömpis, där Sanna berättade för lilla Peter vakt att vi firade min födelsedag. Då såg han till att jag fick komma in gratis. Tack! Trots det så kunde jag inte låta bli att förolämpa honom senare. Typiskt mig att inte komma ihåg snälla saker, försökte släta över det senare, men det var lite svårt... Det var nästan för mycket folk på Strömpis, jag blir ju lite folkskygg.

Man kan väl säga att vi utnyttjade våra föräldrar lite... Sannas mamma kom och hämtade henne halv två, min mamma hämtade mig och Linnea halv två. De var ungefär lika vältimeade som jag och Sanna. Imponerande. Idag kom Linneas mamma och hämtade henne här. Vi har snälla mammor!

Nu blir det stallet, och sen en sväng på Marieberg med Sanna. Vi går väl och hälsar på Linnea som jobbar också antar jag.

Det är helt fantastiskt väder. Kanske blir en uteritt med Stina, det är vi väl värda!

Saknade någon. Hittade honom, och han gjorde mig glad. Sjukt glad. En blick kan säga mycket. Frågan är bara hur i helvete jag ska kunna styra upp det här. Han är över min förmåga, jag vet det. Men det gäller ju att sikta högt...