Kärlek, lycklig eller olycklig.

På måndag är allvaret tillbaka, det hårda livet. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få ihop det. Två hästar att ta hand om hemma på morgonen, en halvtimmes väg till jobbet, nio timmar där, en halvtimme till stallet, ca två timmar där, en halvtimme hem, göra klart hos hästarna hemma. Hem, äta, duscha, andas. Eventuellt jobba lite mer. Sova, om det finns tid över.

Finns det någon människa i världen som tror att det är hållbart? Förmodligen inte, jag vet att det inte går, inte i längden, kanske inte alls. Dessutom så vill jag börja träna, på riktigt, regelbundet och ordentligt. Är trött på det här. Men hur får man tiden att räcka till? Vill inte göra mig av med någon häst, kan inte göra mig av med någon häst.

Självdisciplin. Problemet är ju att jag har för mycket annat för att orka med denna jävla självdisciplin. Jag måste få någon slags förändring först. Kanske sluta jobba torsdagarna på Harrys. Jag älskar torsdagarna på Harrys.

Bitter? Nej, faktiskt inte. Det finns så mycket som gör mig så glad. Vänner, familj, hästar, bekanta, saker. Ödet.

Men allting löser sig ju, det har jag ju alltid sagt, har kanske tagit det lite för hårt och skjutit upp lite för mycket i tron på att det löser sig självt. Det gör det inte, jag måste ju för tusan lösa det. Men det ska jag. I sinom tid.

Är det slut på poliser nu förresten? Längesen jag hörde något. Men ska väl inte säga för mycket, säkert någon körkortskontroll på väg till jobbet sen, skulle inte förvåna mig.