Jag har ont i själen

Om jag är arg och otrevlig, sur, nonchalant, bitter eller bara rent jävlig, bli inte förvånad. Det går inte bra nu. Låt det bara vara, det är inte ditt fel.

Tävling igår och idag = plockepinn. Jag tror aldrig någonsin att jag rivit så många hinder på en tävling förut. Fem nerslag igår i 1.20, tre ner idag i första 1.20, tre ner i laget, 1.20. Så här ska det inte vara, jag är riktigt jävla arg och besviken. Så gör mig en tjänst, prata inte om det.
Någonting har hänt, i Mariestad eller kanske innan det. På träningen i onsdags fungerade det plötsligt inte att rida på hackamoret längre, Stina hatade det. Vi bytte bett, till ett vanligt tvådelat, som jag alltid rider på hemma. Då var hon klockren, precis som hon varit på hackamoret innan. Idag och igår var det piss, allt. Jag kanske red lite dåligt igår, men första klassen idag kan jag inte ta på mig. Vi borde inte ha rivit alla de där hindrena. Fan, vad jag är arg på det här.

Släpp och gå vidare.

Förresten ramlade jag av på framhoppningen, ergo, jag är totalt värdelös.

MEN, SLÄPP OCH GÅ VIDARE!

Jobbet...7-16 veckan blev en hel 7-17 vecka. Vad ska man säga? Jag hade kunnat gå hem vid fyra och lämnat de andra i sticket, men jag valde att få lite övertid. Sådant är väl alltid bra! Jobbveckan var faktiskt bra i det stora hela.

Vogue har mest fått ta det lugnt, jag har ridit ut i solen nästan varje dag. Imorgon ska hon få nya skor så då kan vi börja köra igång på allvar. Jag smyghoppade ett litet kryss i ridhuset här om dagen, bara för att se hur hon reagerade. Hon älskade det. Jag hoppas så sjukt mycket på att det här ska gå bra, den här hästen har så mycket som jag så gärna skulle vilja utnyttja innan hon får bli mamma på riktigt. Hoppet är det sista som överger en, and I believe in that.

Snö, snö och snö. Jag gillar snö, men kanske inte i längden, det är därför som jag är nöjd med landet lagom, Sverige. En del av året är det för varmt, en del är det för kallt, en annan del regnar det, en annan del är det sol. Det finns många olika väder, det mesta är bra ett tag. Den här vintern har varit fantastisk, sjukt mycket snö. Men nu har jag fått nog, efter ett par härligt soliga och ganska varma dagar så längtar jag till våren. Som fan. Men nu snöar det igen, betyder det att det snöat färdigt för hela nästa år också? Jag hoppas verkligen inte det.

Längtar bort, vet inte till vad. Eller med vem, kanske själv. Riksgränsen i början av juni har varit en dröm länge,att bila upp dit igenom Sverige, men det kommer nog dröja ett tag till, i år lär det ju inte bli i alla fall. Nästa år? Eller Italien kanske, något jag saknar. Hade jag varit stenrik hade jag lätt åkt dit hela sommaren, men det går inte. Jag är inte så rik, och jag har nog vigt mitt liv åt mina hästar.

Arkitekt. Det ska gå, det måste gå. Hur och när? Jag måste verkligen börja ta tag i det här nu, det är ju för bövelen mitt liv det handlar om, en framtid som vore bra om den såg ljus ut.

Jag vet, jag är bitter och deprimerad. Det går över, låt det bara vara. Gå inte och snacka om hur tragisk jag är bakom min rygg, sådant har vi fått nog av. Låt det bara vara, tycker ni att det är så hemskt så ge fan i att läsa. Jag kommer tillbaka, jag kommer alltid tillbaka. Det är så lite som behövs, men det är bara du som kan "do it", (förlåt, men det finns tyvärr inget bra ord på svenska)