Markusevangeliet

Igår var det en supertorsdag. Jag jobbade i ungefär en timme innan Sanna kom och sa till Krille att jag faktiskt borde få sluta, det var ju så lite folk. Det fick jag. Då kanske jag borde ha åkt hem och sovit, jobbade ju idag. Men inte då, jag är inte den som klarar av att missa en torsdag på Harrys. Hade riktigt kul! Jag tror aldrig att jag varit med om att så många vill bjuda på alkohol, både jag och Sanna körde bil. Typiskt. Alexandra och Linnea var också där, flera med dem. De hade desto mer alkohol i blodet vill jag lova... Sanna och jag pratade med en liten gubbe som beskrev sitt jobb. Det lät precis som vårat jobb, eller mina jobb kombinerade, ungefär. Han frågade vad vi jobbade med. "Här". Då tyckte han att vi borde undra var han jobbade. "Men vadå, vi vet ju redan vad du jobbar med" Han blev lite förvånad, och sa "Jaha, vad jobbar jag med då?" "Du är ju brandman". Lite nöjda vi var när han sa att det var så. Sjukt bra är vi!


Jag är en glad och positiv människa. Jag har fantastiska vänner, världens bästa faktiskt. Jag har ett jobb som jag faktiskt trivs med nu mera, tiderna är kassa, men jobbet är bra. Jag har riktigt bra kollegor. Jag har ett fritidsintresse som är en livsstil, mina underbara hästar. Jag känner mig lycklig. De här stunderna kommer ibland, när man verkligen känner sig fullkomligt lycklig. Det är en häftig känsla.