Caligula väntar nog ändå

Från toppen till botten. Det är när man hamnar i motvind som man inser vad man lever för, vad som gör det värt att jobba nästintill 150% och sova för lite. Mina hästar är mitt allt, utan dem är jag ingenting. Nu är Stina sjuk, eller något fel är det i alla fall, kanske halt, kanske ont i ryggen, sträckt sig, vrickat sig, you name it. Jag har ingen aning, jag vet bara att något är fel, sjukt fel. Hon har varit lite konstig i en vecka ungefär, men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel, men nu får hon vila över helgen så får Selander komma och titta på måndag eller tisdag. Hittar inte han något fel så får Koko kolla nästa onsdag. Nu är jag fruktansvärt uppgiven, Stina har varit så himla fin och jag har verkligen känt att i år är det vårat år. Det börjar ju sådär. Helt fel tidpunkt kan man säga, det är Svanteträning onsdag och torsdag, och Lindelöwkurs nästa söndag. Men jag kommer att missa allt det. Det var ju den bästa uppladdningen inför säsongen vi kunde ha fått. Typiskt.
Saga kommer att åka hem i början av mars, jag ska nog rida henne på ÖFK den 8 mars, så tar Helena hem henne sen. Det känns också lite tomt, nu när det börjat gå så bra. Men jag måste prioritera och ta hem Vogue, hon är ju pärlan above all! Men, det kommer att vara väldigt mycket jobb med henne för att hon ska fungera som hopphäst igen, om hon överhuvudtaget kommer att fungera som hopphäst. Lite trist att få börja om igen, med allt det som jag lagt ner på Saga, till vilken nytta? Inte speciellt mycket för mig, bra för hästen och för Helena. Skönt för Sara att slippa hästarna ett tag, ännu en karriärskvinna på väg till toppen. När är det min tur, kommer det någonsin bli min tur?

Annars... Gav bort mitt torsdagspass till Sanna, jag missade en torsdag på Harrys för första gången sedan mitten av november. Det kändes lite tomt, men jag tror att jag behövde det, var hemma hos Karro och tittade på Beck, den första Beckfilmen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, den är ju inte närheten av Wallanderfilmerna (Hämnden borträknad...) men helt ok ändå. De kanske blir bättre och bättre, det finns ju några stycken att se. Jag åt även mat hemma hos Karro, det är alltså andra gången den här veckan som hennes mamma har lagat mat åt mig, känner mig inte alls bortskämd eller så.

Träffade Putte igår på Harrys, han bad faktiskt om ursäkt sedan sist, vi blev ju lite oense kan man säga. Jag sa att det var lugnt, jag borde naturligtvis också ha bett om ursäkt men jag har så himla svårt för det. Putte var lite besviken på mig eftersom att jag är tillbaka i gruvan, ännu mer för att jag trivs. Han var däremot nöjd med att jag inte ens hade sökt någon tjänst när de skulle fastanställa. Nu har jag börjat fundera på det, jag kanske borde ha sökt. Troligtvis hade jag fått en anställning då, frågan är bara om jag vill ha en..? Fast i gruvan har aldrig varit ett mål, men fram tills att jag kommer in på den satans arkitektlinjen så måste jag ju ha ett jobb. Nu trivs jag och har faktiskt inte haft några problem med att rida två hästar på kvällen heller. Men, jag behöver ju inte ta ställning förrän nästa gång de fastanställer. När nu det blir.

Imorgon blir det pay 'n' jump i Kumla igen. Saga ska få hoppa, har inte bestämt om jag ska hoppa 90 och 1 m, eller om jag ska försöka få hoppa två st 1m. Helena är hemma också, hoppas att Saga sköter sig lika bra som sist så att vi slipper skämmas.

Min enda sovmorgon på veckan, idag. Borde fortfarande sova, men kan inte. Hur kan det bli så? Har sovit alldeles för lite hela veckan, och när jag väl får sova, då kan jag inte. Vad är problemet?

Tror att jag ska dränka mig i lite riktig pop och inte tänka mer. Blir eventuellt en Beckfilm på det, sedan stallet.