Jag undrar hur många nyårslöften som bryts den 1 januari. Förmodligen ungefär hälften, eller fler. Årets största bakisdag, pizzadag och ångestdag. Har jag fel? Rätta mig gärna.
Kände att det var dags för lite uppdatering här, måste be om ursäkt till er alla trogna läsare, Lisa och Sanna, men det har faktiskt inte hänt någonting värt att skriva om. Jag var dödssjuk, nästintill, ungefär som en karl med förkylning, fast lite värre. Men nu är jag tillbaka, kanske inte frisk, men inte speciellt sjuk ändå.
Nyårsafton. Lyckat? Tja, vore synd att säga något annat. Det minst lyckade var väl hemvägen, men vi överlevde ju den också. Vi började med mycket singstar, en god middag och en del alkohol. Singstar när man är förkyld och med halsont är inte att rekommendera, men jag var minsann ganska bra ändå. Sanna var liksom outstanding, hon vann över alla, hela tiden. Bara en gång förlorade hon, gissa mot vem? Just det! Jag som trodde att jag aldrig skulle gilla singstar, jag kan ju faktiskt inte sjunga, har tänkt om. Sjukt kul är det! Efter middagen blev det ett kort stopp på en maskeradfest, trevligt. Vi snodde Carro och Linneas skjuts, eller ja, vi fördröjde den lite bara... Tack snälla Adam. Sanna glömde skor och cider i bilen, som vi inte hade något telefonnummer till. Som tur var så var det en smart chaufför, han ställde snällt ut påsen så att vi kunde ta den senare, när någon hade stulit våra cider. De hade som tur var lämnat kvar Sannas skor för 800 kr. Bra tänkt. Efter en liten väskincident på maskeraden bar det av till Villa Strömpis. En mycket uppfriskande promenad från norr in till stan. Skönt faktiskt. På Strömpis var det ganska bra drag. Många gamla stammisar och andra bekantskaper. Trevligt var det. Öppet till 3.00, innebar sen hemkomst efter ett matstopp på Shell med bra personal och ett möte med en normal och trevlig taxichaufför. Maten var ingen höjdare, men jag fick ju en burk bilar på köpet så det var lugnt ändå.
Kände att det var dags för lite uppdatering här, måste be om ursäkt till er alla trogna läsare, Lisa och Sanna, men det har faktiskt inte hänt någonting värt att skriva om. Jag var dödssjuk, nästintill, ungefär som en karl med förkylning, fast lite värre. Men nu är jag tillbaka, kanske inte frisk, men inte speciellt sjuk ändå.
Nyårsafton. Lyckat? Tja, vore synd att säga något annat. Det minst lyckade var väl hemvägen, men vi överlevde ju den också. Vi började med mycket singstar, en god middag och en del alkohol. Singstar när man är förkyld och med halsont är inte att rekommendera, men jag var minsann ganska bra ändå. Sanna var liksom outstanding, hon vann över alla, hela tiden. Bara en gång förlorade hon, gissa mot vem? Just det! Jag som trodde att jag aldrig skulle gilla singstar, jag kan ju faktiskt inte sjunga, har tänkt om. Sjukt kul är det! Efter middagen blev det ett kort stopp på en maskeradfest, trevligt. Vi snodde Carro och Linneas skjuts, eller ja, vi fördröjde den lite bara... Tack snälla Adam. Sanna glömde skor och cider i bilen, som vi inte hade något telefonnummer till. Som tur var så var det en smart chaufför, han ställde snällt ut påsen så att vi kunde ta den senare, när någon hade stulit våra cider. De hade som tur var lämnat kvar Sannas skor för 800 kr. Bra tänkt. Efter en liten väskincident på maskeraden bar det av till Villa Strömpis. En mycket uppfriskande promenad från norr in till stan. Skönt faktiskt. På Strömpis var det ganska bra drag. Många gamla stammisar och andra bekantskaper. Trevligt var det. Öppet till 3.00, innebar sen hemkomst efter ett matstopp på Shell med bra personal och ett möte med en normal och trevlig taxichaufför. Maten var ingen höjdare, men jag fick ju en burk bilar på köpet så det var lugnt ändå.
Nyårsfirare på Villa Strömpis
1 januari firades med en sovmorgon, lite stalljobb, en tur till Västerås, kanongod pizza från Milano och jobb med inte så många gäster, men desto mera dricks. Utan bakfylla och ångest. Bra start.
Igår jobbade jag i gruvan, det var någon som sa att det är ganska mysigt att jobba när det är så lite personal. Jättemysigt verkligen, jag märker ingen skillnad. Det är ett självständigt arbete i ensamhet 85% av tiden. Mysigt var ordet. Blev en timmes övertid igår, på lunchen. Jag och Carro blev inbillningssjuka och kunde inte äta, så då jobbade vi in lunchen med en förhoppning om att kunna sluta tidigare, men med tanke på manfallet var det bara en dröm. Men men, övertid är alltid bra.
Det var inte så mycket mer gäster på Harrys igår, väldigt lugnt. Kvällarna blir väldigt långa när det är lugnt, men folk har väl festat tillräckligt under jul och nyår kan man tänka. Det var däremot elaka vakter igår, eller kanske inte elaka, bara lite jävliga. Får väl i och för sig skylla mig själv, jag förstår att de tycker att det är kul. Men, det borde vara preskriberat nu, det är nämligen "sooo last year". Ikväll tror vi på lite mer folk, hoppas i alla fall.
Jag borde skriva en lista på allt jag borde göra. Men den skulle bli så lång att det skulle bli jobbigt att se den, det är bättre att jag påminner mig själv om lite saker i taget. Var ska man börja?
Hur ska vi förresten sammanfatta 2008? Kanske ska återkomma med en lista där istället...måste överväga lite. Det enda jag vet, det är att 2008 års ledord, utan tvekan, lyder; Släpp och gå vidare.
Jag skulle behöva lära mig att prioritera, sjukt dålig är jag på det, totalt värdelös faktiskt.
Igår jobbade jag i gruvan, det var någon som sa att det är ganska mysigt att jobba när det är så lite personal. Jättemysigt verkligen, jag märker ingen skillnad. Det är ett självständigt arbete i ensamhet 85% av tiden. Mysigt var ordet. Blev en timmes övertid igår, på lunchen. Jag och Carro blev inbillningssjuka och kunde inte äta, så då jobbade vi in lunchen med en förhoppning om att kunna sluta tidigare, men med tanke på manfallet var det bara en dröm. Men men, övertid är alltid bra.
Det var inte så mycket mer gäster på Harrys igår, väldigt lugnt. Kvällarna blir väldigt långa när det är lugnt, men folk har väl festat tillräckligt under jul och nyår kan man tänka. Det var däremot elaka vakter igår, eller kanske inte elaka, bara lite jävliga. Får väl i och för sig skylla mig själv, jag förstår att de tycker att det är kul. Men, det borde vara preskriberat nu, det är nämligen "sooo last year". Ikväll tror vi på lite mer folk, hoppas i alla fall.
Jag borde skriva en lista på allt jag borde göra. Men den skulle bli så lång att det skulle bli jobbigt att se den, det är bättre att jag påminner mig själv om lite saker i taget. Var ska man börja?
Hur ska vi förresten sammanfatta 2008? Kanske ska återkomma med en lista där istället...måste överväga lite. Det enda jag vet, det är att 2008 års ledord, utan tvekan, lyder; Släpp och gå vidare.
Jag skulle behöva lära mig att prioritera, sjukt dålig är jag på det, totalt värdelös faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar