Jag har frihet i blicken

Insåg igår när jag var på väg till jobbet att det var en del saker som jag borde ha skrivit i bloggen, men glömt bort. Japp, jag är en nybörjarbloggare!

När jag åkte till jobbet i måndags kväll fick jag en glad överraskning. Bitar av nya E18 är nu färdiga och trafik har släppts på. Den delen som man får åka på är Örebro - Lanna, dvs avfarten till Fjugesta. Perfekt. Så har man plötsligt nästan 5 min kortare restid till jobbet.

Igår sov jag mellan ca 12 ch 19. Blev väl väckt en sådär 4 gånger kanske. Det folk inte förstår är att jag sover på dagen istället för på natten. Alltså behöver jag få sova lika djupt och ostört som man vill göra på natten. Ungefär klockan 15 började hunden skälla som en galning, jag gjorde mitt bästa för att få tyst på henne, utan resultat. När jag gick upp ur sängen för att gå och säga åt henne på skarpen insåg jag att det stod folk utanför dörren, det var såklart därför hon skällde. Jag tänkte att det säkert var några barn från stallet så jag öppnade lite halft, (hade ju inte så mycket kläder på mig) samtidigt som jag sa "Jag sover, är det nåt viktigt?" och lät nog inte speciellt glad. Det var inga barn från stallet, det var Jehovas vittnen. Dom fick nog en liten chock, men lät mig gå in och sova vidare, fast självklart inte utan att tvinga med mig några tidningar. Jag har aldrig varit speciellt positivt inställd till dörrknackare. Men nu kanske i alla fall de där två är bortskrämda.
Ett par timmar senare var det mammas tur att väcka mig. Hon ringde och sa något om att hunden var ute, och altandörren öppen. Hon ville att jag skulle gå upp och få in hunden. På vilket jag svarade att det tänker jag fan inte göra för jag sover. Det resulterade i att hunden fick vara ute lös, vilket jag aldrig vågar ha för att hon rymmer jämt, och altandörren öppen i 2-3 h tills jag vaknade på riktigt och insåg att ingen annan hade stängt dörren och tagit in hunden. Konstigt. Det var inte speciellt varmt inne i huset då. Ännu mera konstigt.
Efter ett visst konstaterande efter igår insåg i alla fall mamma att hon inte ska ringa mig idag när jag sover. I så fall kommer jag ringa henne inatt när hon sover och jag jobbar. Jehovas vittnen borde ju heller inte våga sig tillbaka än på ett tag.

Det blev stallet efter jobbet idag också. Skönt att ha det gjort, så att jag kan koppla av och sova resten av dagen. Stina mådde mycket bättre idag. Lättnad.
Jag vågade mig på att hoppa Saga lite idag, var ju tvungen att prova att hoppa bana inför söndagen då jag tänkte ta med henne till Wittvång på klubbtävling. Det gick faktiskt riktigt bra, så vi kanske inte gör bort oss totalt på söndag.

Måste ägna Lasse Winnerbäck ännu en tanke. Just nu spelas det bara Winnerbäck i bilen, är en sådan period nu, som ofta. Det är helt sjukt hur träffad jag blir, och hur mycket jag känner igen mig i hans texter. Igår var det "Inte för kärleks skull" som fångade mig, imorse var det "Tvivel". Det är så jag!

Lyssnade på P3 när jag red idag. Markus Krunegård var "drömgäst" i morgonpasset. Jag tycker att Markus Krunegård är fantastisk, och gör grymt bra musik. Även han har fångat mig totalt med sina texter. Idag skrattade jag rakt ut när jag hörde intervjun, han verkade totalt förvirrad. Om någon skulle säga att han var bakfull skulle jag inte bli alls förvånad. Han var tvungen att fundera alldeles för länge för att det skulle fungera i radio, och när han tänkt efter så länge, kom han ändå med så dåliga och ogenomtänkta svar är. En lyssnare ställde frågan till vem han skriver sina låtar. Det här är det bästa i hela intervjun, han svarade blåval. Blåval, är det ett svar på frågan? Nej, verkligen inte, men det var det han först kom att tänka på. Underbart! Oftast när man hör intervjuer med artister så vet de direkt vad de ska säga. Det känns lite inövat på något sätt. Det här var ärligt och helt fantastiskt. Blev ett noll till Markus när de sedan spelade hans "Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp" och stängde av den innan låten var slut. I slutet så ger han lite av ett visdomsord, ett sens moral för att använda hans egna ord. Det var det som inte fick vara med, han blev lite besviken, "det är ju själva poängen med låten" sa han. Jag tror Martina Thun kände sig lite bortgjord. Det som var roligaste med den här intervjun var att jag kände igen mig, grymt mycket. Jag är expert på att tänka efter på vad jag ska säga alldeles för länge, och likförbannat säga något helt galet.

Börjar bli som Sanna med långa blogginlägg. Jag kanske också kan bli bloggproffs...som hon!