Inställningen. Det är den som gör allt, faktiskt.

Möttes av en mindre glad överraskning på jobbet igår. Jonas var sjuk, det var hans 9-18 vecka, jag var reserv. Resten kanske ni kan räkna ut. Han ska vara hemma imorgon också, sen får vi väl se. Fast det är inte så farligt att jobba till sex, det blir väl värre till vintern när det är kolmörkt när man kommer till stallet halv sju. Annars är jobbet som vanligt, vi fick ett fantastiskt gott skratt idag på eftermiddagen. Thomas tänker inte alltid klart innan han säger något. Men en nakenkatt, det ska han nog skaffa sig en...

Stina och jag var i Söderköping i söndags. Dags för 1.30 debuten. Hade inte talat om det för någon, förutom Sanna, innan. Allt för att slippa pressen, jag skulle vara nog nervös ändå. Jag var inte ett dugg nervös, tills jag kom in på banan. Det var en snäll 1.30, men ändå en 1.30. Medelsvår liksom. För mig är det rätt stort. Men det gick faktiskt rätt bra, hade tre ner, varav två stycken var bland de tre första hindrena. Resten av banan flöt på bra, hade ett oturspet i slutet av banan också. Men Stina kändes bra, och hindrena kändes inte så höga. Jag tror att det kommer bli bra så småningom.

På fredag ska jag leka student med min kära syster. Verkar ändå inte som att jag ska jobba nåt på Harrys, har inte hört något än i alla fall. Så det blir Kåren med Elias & the Wizzkids. Kan nog bli kul, man vet ju hur studenter festar. Bara att tänka tillbaka på den Valborg som jag, Persson och Ida firade på Universitetet. Det är nog den galnaste kvällen i mitt liv, vilka minnen.

Ska villigt erkänna att jag haft fel. I början när jag hörde Kodjo Akolar tyckte jag att han var kass, helt åt helvete faktiskt. Hata är ett mycket starkt ord, och så illa var det inte, men nära. Nu har jag hört honom lite mer, tror att han har landat lite mer i rollen som morgonpratare. Han är fan helt jävla fantastisk. Me like! Han var ju på Harrys och körde StandUp i våras, då ville jag inte ens lyssna. Nu är jag arg på mig själv för att jag inte gav honom en chans då. Att det skulle ta ett halvår för mig att förstå. Skönt att det riktiga Morgonpasset gänget är tillbaka i P3 på mornarna, sommarvikarierna var väl sådär. Den enda som fastnat därifrån är Jonathan Unge, han fångade mig direkt. Men det verkar som att han är kvar. Ska nog forska lite i vad han gör egentligen. Imorse hörde jag något på radion om Aron Flam, han var också på Harrys och körde StandUp i våras. Han presenterades med "Han äter Magnus Betner till frukost". Det gjorde han, grymt bra, hoppas på att höra mer ifrån honom!

Det finns många sätt man kan bli sviken på. De stora sveken, är det de som är värst, eller är det alla små, där det riskerar att finnas en riktigt elak tanke bakom, från någon man inte trodde det om? Jag vet inte, blir ledsen av tanken och hoppas att det inte är så. Är trött på svek, jag ska väl egentligen inte yttra mig. Hur många gånger har jag blivit sviken, på riktigt? Det är knappt så att jag kan komma på det. Dessa små svek däremot, de skrämmer mig som fan.

Igår ringde han igen. Men utan att komma med något nytt, bara samma jävla tjat. Hur svårt kan det vara att förstå, att börja bete sig som en normal människa? Fast med tanke på hur irriterat jag avvisade honom så kanske han förstår, eller kanske inte.

Jag läser förresten "Låt den rätte komma in" nu, den är mycket bättre än filmen. Tur att jag kom till insikt och provade.