Verbal fascination

Det var vad det var. Det enda. Fascination, det är svårt att bli av med...

Jag som inte trodde att den där snowboardkraschen var så illa. Börjar inse att jag kanske hade fel. Det är lite läskigt när man får ont så långt efteråt, men fick höra igår att det brukar ta ett par dagar när det gäller revbenen. Tack. Ett revben, halsen/nacken, magen och baksidan av ena låret. Skönt att få veta att man lever i alla fall.

Red Stina i torsdags, kunde inte inte ens sitta ner i traven. Igår var det dags för Lolloträning. Tänkte att jag får väl göra mitt bästa och går det inte så får jag väl rida lätt istället. Provade när jag red fram, det kändes som att det kanske skulle gå. När man får lite annat att tänka på så kan man ju koppla bort det också. Passet gick kanonbra, Stina var riktigt fin! Jag blev helt slut, hade ju bara sovit tre timmar på natten innan också. Idag kom träningsvärken, ihop med allt det andra. God damn.

Ska plocka fram linimentet och försöka få någon ordning, det är ju dock lite svårt att komma åt och linimenta på ryggen, men får göra mitt bästa. Tur att man har långa armar...