Acoustic version

Man kan säga att jag sitter och väntar på träningsvärken. För den kommer, och den kommer slå hårt. Det är väl så det ska vara, det måste ju märkas när man gör något.
Karro och jag skulle gå på aerobics på universitetet, men det kom aldrig någon ledare så den blev illa nog inställd. Men vi blev erbjudna att träna på gymmet istället, och det gjorde vi. Ordentligt. Två timmar höll vi igång, frågan är om jag ens tar mig upp ur sängen imorgon. Men det känns riktigt skönt just nu! Jag var faktiskt ute och sprang i fredags också, bara sådär. Jag kanske kan komma igång nu, äntligen?!

Stina börjar kännas riktigt fin och fräsch. Jag har hittat ett sätt att rida på nu som verkar fungera bra. Det är dessutom närmare "rätt sätt" än någonsin förut, vilket är jäkligt bra. Det gäller bara att hon inte blir halt igen och att jag klarar av att hålla ihop det. Men nu är det riktigt motiverande att åka och rida varje dag.

Båda mina jobb har gått med i Tappatrampet, en rikstäckande stegtävling. Recall kör den vanliga tävlingen, medans Harrys har en egen alla Harrys emellan. Det är verkligen peppande att ha en stegräknare, för har man väl bestämt sig för att man minst ska över tiotusenstrecket varje dag så blir det ju så. Känns bra.

Jag och Rickard var och hälsade på Cannavaro förra helgen. Han såg fin ut, dessvärre var han inte på hopphumör så någon rolig löshoppning blev det tyvärr inte. Men men, så är det ibland. Rickard tog några finfina bilder i alla fall, så lite nytta med långturen var det. Så var det ganska trevligt också...

Mitt liv går inte ihop för tillfället, så jag har i princip lagt ner svenskapluggandet. Det är fullt upp med att hinna med matten, vilket jag heller inte gjort ordentligt på sista tiden. Jag MÅSTE ta tag i det nu. Det här håller inte längre...men trots det så mår jag jävligt bra.

Tavlan som jag väntar på börjar faktiskt närma sig också. Har pratat med dem nere på Print som ligger under min lägenhet. Har fått ett prisförslag som är helt okej, nu ska de bara kolla om bilden är tillräckligt bra för att göra så stor. Jag hoppas det verkligen!


Solen skiner och hjärtat brinner. Tack för citatet, du sa mycket bra saker, men det här är det som alltid kommer att påminna mig om dig. Just nu så stämmer det dessutom.


Jag är på väg att avsluta flera gånger men kommer bara på mer och mer. Kan det vara så att jag bloggar lite för sällan nu för tiden? Egentligen så vet jag inte ens varför jag skriver. Allt det här är ju mest för min egen del, så det kanske är lite märkligt att berätta det för hela världen, men det känns rätt bra ändå.

Så har man gått och blivit gammal också. 23 år i tisdags. Nu har man väl ingenting att skylla på längre. Men vad sjutton, det känns ju också rätt så bra.