En jävla massa bra musik

Det är precis vad det blivit på sista tiden.

Det blev aldrig Hultsfred, vilket kändes som ett nederlag. Det blev Arvika istället, jag tror det var en vinst. Jag fick se mina hjältar. Markus Krunegård, Hästpojken, Oskar Linnros, Monty och många, många fler. Upptäckte en del nytt. Ta bara Per Egland, en ny stjärna. Jag har ju bestämt mig för att jag ska börja gilla Kent också, det går sådär, men deras spelning var rätt bra och jag har gett med mig lite. Men de är fortfarande långt ifrån mig.

Det regnade in i mitt tält, speciellt till sista natten. Inte jätteskön sömn direkt, men vafan, jag har fattat grejen med festivalliv. Jag älskar det. Det hällregnade när jag tog promenaden mellan campingen och området för att se Oskar Linnros. Det var så värt det. Allt var bara så perfekt. Till och med att äta kebabrulle till middag tre dagar i rad. Helt okej kebab förresten, om du är örebroare alltså.

Oskar Linnros. Fick chansen, och tog den, att se honom på Ritz i onsdags med. Vilket drag det var! Värmen på det, jag kan lova att hela publiken simmade... Men det är bara så rätt. Kan nog säga att hans spelning på Ritz slår den i Arvika. En mindre scen, härligare känsla. Plus "Var är Oskar", kan det bli bättre?

Jag har verkligen funnit mig själv i musiken. Det har gått många år som jag kallat mig själv för allätare. "Nej, ingen speciell genre tilltalar mig mer än någon annan." Det är bara så fel. Svensk pop, vi har funnit varandra. Jag ska absolut inte säga något om att jag bara lyssnar på det, för det finns mycket annat jag också gillar. Men ingenting är som svensk pop. Obeskrivligt.

På onsdag blir det Ritz igen. Veronica Maggio den här gången, och nu ska Simon också få vara med...

Mitt pengasparande går sådär. Kunde inte hålla mig från att beställa lite skivor nu igen... Det blev Monty, Oskar Linnros, Veronica Maggio, Moneybrother, Familjen och Teddybears. Teddybears, ett utmärkt exempel på bra annan musik, och vilken show de visade upp i Arvika. Mina ord är snart slut, jag måste fylla på ordförrådet.

Arvika blev som en liten minisemester igen. Fick ledigt även på torsdagen, så kom tillbaka till jobbet, jobbade tre dagar, sedan var det fyra dagar ledigt innan det blev en full vecka. Ganska lagom mjukstart efter semestern. Nu är det fullt upp däremot. Eller ja, det är rätt lugnt i semestertider men jag jobbar fulla veckor. Men tror att jag lyckades ganska bra med att ta det lite lugnt med Harryspassen på det här schemat. Jag som inte skulle jobba där alls, alltså. Men det funkar inte. Så länge jag tycker det är roligt kommer jag att stå där.

Imorgon ska jag och Stina åka till Latorp och tävla också. Inte varit på tävling sedan Västervik 24 april... Exakt tre månader utan tävling mitt i säsongen alltså. Helt sjukt. Hoppas att hon är frisk nu, jag kan ju inte sluta oroa mig. Har inte hoppat så mycket hemma så det kommer nog inte gå jättebra imorgon. När jag hoppade lite hemma häromdagen var hon helt galen. Det är dessutom stilbedömning imorgon, kommer bli pinsamt om hon är sådan...

På kvällen imorgon är det också dags för Lisas 25-årsfest hemma hos pappa. Hoppas på drag. Lagom drag i alla fall.

Svensk pop och jag, det kommer att stå skrivet sida vid sida i himlen.

Du har fått mig så långt, genom så lite. Hur du har lyckats är bra konstigt, men jag tror att det stavas med fyra bokstäver. Du gjorde det på mitt sätt.