2010-06-15

Jag har ett grymt tålamod, ibland.

Jävla knä/lår/fäste vad det nu är som är fel. Fick ju ont av att springa i fel skor förut. Köpte nya skor, blev dyngförkyld och kunde inte springa för det. Blev bättre, sprang i de nya skorna, gick ok. Åkte till stallet och började rida igen, fick ont av det. Linimentade och linimentade, blev bra, var ute och sprang, gick bra. Lekte lite med en fotboll på lunchen på jobbet, tredje dagen i rad, fick ont. Kom till stallet, linimentade. Försökte rida, gjorde förjävligt ont. Linimentade ännu mera, red nästa häst. Gick ok, kylande liniment som smärtlindrar... Åkte hem, linimentade, gick på en långpromenad, stretchade noga, duschade varmt och öste på liniment. Imorgon är det väl bra då?

Blir galen, när jag väl tagit mig i kragen och börjat springa. Då ska det gå åt helvete med allt. Har aldrig någonsin fått ont av att rida förut. Idag grinade jag nästan i slutet. Things doesn't go my way right now.

Skitsamma.

Det känns ändå ganska bra nu, jag tror att den där långpromenaden gjorde susen för allt. Winnerbäck var såklart med mig. Han är en man med stora ord. Riktigt stora ord. Femtonde augusti ses vi i Brunnsparken.

Räknar dagar till Frankrike nu. Inget ont om min fina tillvaro här hemma, men jag behöver verkligen få komma bort från allt ett par dagar.

Inga kommentarer: