Den förlorar som ger upp.

Det finns dock inga andra alternativ nu.

Vet inte om jag kan säga att det händer mycket, men det händer saker. På gott och ont.

Snart drar jag till Frankrike, och bästa Karro. Kommer bli en jävla massa prat, om livet, om allt.

Voggan och Trollis fick inga föl, det gick åt helvete någon gång under året, ingen kan svara på varför. Helt sjukt. Där har jag och Sara kastat sådär 50000 kr i sjön. Känns fint.

Det har blivit utgång tre helger i rad nu. Den här helgen var brutalt oplanerad. Jag gick till jobbet på Harrys precis som vanligt i fredags, klockan nio. Vi var tre stycken och allt var precis som det skulle, tills Robban också kom, klockan tio. Då var vi en för mycket, missförstånd med schemat... Sanna jobbade inte, hon skulle ut. Så problemet på jobbet var lätt löst, jag loggade ut och joinade Sanna istället! Blev en grymt trevlig kväll med mycket roligt folk ute, och en avslutning som sent kommer glömmas.


Löften är till för att hållas, för alla.

Har precis tagit del av årets värsta nyhet, värsta i mina ögon. Inte så farligt för de allra flesta, jag började gråta.

Man ska aldrig ge upp hoppet eller sluta tro. Tror man tillräckligt så händer det. I den bästa av världar kanske... Jag har definitivt slutat tro och hoppas nu. Önskar att jag kunde sluta drömma med, men det kommer inte att hända.

"Life goes on"

Det kanske blir lättare nu, att släppa och gå vidare.

Jag skulle bra gärna vilja höra storyn, den riktiga storyn, inte den som alla andra får höra.


Att jag som inte kunde bli kär hade så förbannat lätt för att bli olyckligt kär...är inte det förbjudet?!


Kan Italien göra en repris på VM 2006? Det hoppet lever i alla fall ett tag till...