Min tur

De flesta som läser min blogg läser förmodligen också Sannas blogg. Hon hade gjort en väldigt intressant personlighetstest, som stämde riktigt bra. Jag gillar sådana här tester, mest för att man ofta får sig en tankeställare om hur man kanske är. Hur andra ser en. Jag var tvungen att göra samma test, bara för att se om det stämde lika bra.

”Du har emotionell värme men ändå så löper du inte stor risk att göra fel på grund av känslosamheten. I en parrelation är du för det mesta automatisk planeraren och drivkraften. Med din säkra beslutsförmåga kommer partnern att värdesätta detta och gärna anförtro sig till dig i synnerhet som denna förmåga lovar honom även skydd och trygghet. Då ditt utpräglade förstånd ger dig nog säkerhet kan du lugnt våga använda din instinkt och känsla. Med din balanserad personlighet kan du välja fritt när det gäller att bestämma dig för en partner.
   Känsla och emotionalitet är båda lika bra utpräglade hos dig och dom flesta människorna tycker därför att du är sympatisk vid första anblicken. Men om någonting verkligen blir viktigt litar du slutligen helst på ditt förstånd.


Du har förmågan att utan vidare se vad människor har gemensamt och vad som förenar dem. Vid bråk och gräl har du diplomatiska förmågan att medla på ett elegant och övertygande sätt.
   Din stora harmoniseringsvilja stänger in dig - både inom yrkes- och privatlivet. Med så mycket förståelse för andra löper du risk att ha för lite förståelse för dig själv och bli försummad. På grund av denna koncentration på andras problem har du svårigheter att inta en egen ståndpunkt. Din omgivning har därför oftast inte lätt att bedöma dig. Speciellt i en relation bör du tala mer öppet än hittills över dina känslor och önskemål. Vid ett partnerval bör du hålla utkik efter en man som tillsammans med dig skapar ett gemensamt livskoncept i vilket även du kommer till din rätt.”

 Det stämmer, absolut. Kanske inte så många klockrena saker som det ändå var på Sannas. Men ändå jäkligt bra. Vissa saker som jag aboslut inte tänkt på själv, men som jag inser att det förmodligen är så. Jag har, redan tidigare, kommit ett steg längre mot att förstå mig själv. Eller förstå vem jag är snarare.
 
Shit, livet är ett mysterium...