Hur utgången av det hela blir spelar egentligen ingen roll, det har jag ältat, funderat, och grubblat på, om och om igen.
För om man inte har någonting alls, överhuvudtaget, att förlora, varför ska man då tveka? Nej, jag tänker inte tveka. Mot ett rakare, öppnare och ärligare 2010. Nu kör vi!
Problemet är att jag egentligen inte vet om jag skulle kunna hantera det, alls. Men vad fan, man måste ju satsa lite... Plus att min negativa sida, vilken faktiskt inte är i närheten av så sjukt negativ som vissa tror att den är, redan vet hur det kommer att gå. Det kommer gå käpprätt åt helvete, vilket alltså betyder att det kommer att fortsätta precis som nu. Fast, jag kommer att ha en sanning mer. Vilket gör det lättare att veta vad jag ska sikta mot sen. Eller det vet jag redan, måste bara få det här bekräftat först. För jag kommer aldrig att kunna leva med ovissheten. Ni vet, man ångrar bara det man inte gjorde...
Det här var skönt att skriva ner, för nu bara måste jag göra det. Innan så var det nära att jag började fundera på att bara strunta i det. Men en gnagande ovisshet skulle döda mig i så fall, det vet jag nu. Ju mer jag tänker på det.
Okej, förlåt. Det är inte så lätt för er att förstå. Om det är så att det mot all förmodan skulle gå som jag helst av allt önskar, så lovar jag att berätta för er. Tills dess får ni vara lyckligt ovetande. Ovissheten...
Black Eyed Peas - I got a feeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar