New York

Ibland undrar jag om jag borde börja skriva poesi istället. Dikter. Där det är tillåtet att alltid skriva i gåtor, där man kan uttrycka allt man känner, sätta ord på det, utan att någon hänger upp sig på det. Eller förstår, för jag vill nog inte att folk ska förstå. Jag är alldeles för rädd för deras reaktion, jag kanske är närmare än någonsin att någon ska förstå. Men det går inte, jag kommer fortsätta att förtränga och skjuta upp. Blunda och springa.

Mycket känslor nu, vet inte hur jag ska hantera det. Visste knappt att jag hade några känslor, är väl ingen känslomänniska direkt. Eller, det kanske jag är, fast inte som andra. Jag måste försöka styra upp någonting snart, för jag klarar inte av att gå och grubbla mer, andra gör det bättre än jag.

Markus Krunegård, han är nog den som förstår mest. Han sätter i alla fall ord på det. Undrar om han vet hur väl han träffar.

Jobbet den här veckan har varit segt, många sjuka och trötta, alla ganska slitna. Det märks att man ställde om klockan, mer eller mindre mörkt när man åker till jobbet, och när man åker därifrån. Solljus, eller rent av dagsljus är sådant som vi drömmer om...

Jag har sovit mer än någonsin, mamma har tagit hand om hästarna fantastiskt mycket. Skönt med lite avlastning. Hade varit skönt att någon dag vakna och känna sig utvilad.

Så försöker man lägga in en låt. Det går naturligtvis inte, typiskt.

Markus Krunegård - New York, gör mig en tjänst och lyssna på låten.