Ännu ett deprimerat inlägg.

Jag kom på en sak. Det är ingen idé att må dåligt och tro att folk ska ställa upp på en, eller ens fråga hur det är. För det händer inte, det händer inte mig och ingen annan heller. Då går man istället och blir förbannad och less för det, och gräver sig djupare och djupare ner. Dumt. Istället är det bättre att försöka låtsas må bra och inte tänka mer på det. Inte fundera alls på hur man mår utan istället bara sköta sitt, dag för dag. Göra sådant som man vet att man tycker är kul, och är det inte kul - gör något annat. Att inte hänga upp sig. Jag tror på det, får se om det fungerar i praktiken. Förmodligen inte.

Solen skiner, livet är underbart.

Så jäkla svårt, jag tänker hela tiden att det är saker jag måste säga, eller berätta. Men när jag väl är där, då fegar jag ur och törs inte. Hur svårt kan det vara, rädd för min egen sanning kanske.

Bry er inte, det går över. Tyck att jag är patetisk, men gör det fan inte bakom ryggen på mig. Jag står för vem jag är.