Samma nätter väntar alla

Var ska man börja? Hur låter det med brandlarm, guldstjärna, supertorsdag och punktering? Salig blandning, och jag ler åt allt. Nu börjar jag bli frisk på riktigt, det känns verkligen på humöret.

I onsdags var jag på ett ställe ungefär längst bort från kontoret och "centrum" på jobbet. Vad händer då? Brandlarm... Först förstod jag inte ens vad det var, började tjuta, väldigt lågt, och en röd lampa började blinka. Jag stod där och funderade ett par sekunder innan jag insåg att det faktiskt var brandlarmet och att det faktiskt var på riktigt. Jag tog min sparkcykel och sparkade upp till samlingsplatsen, där var det lite hysteri måste jag säga. Jag kom nästan sist och blev direkt beordrad att gå till bussarna. Vi fyllde bussarna och åkte upp ur gruvan. Stod vid nedfarten och undrade vad som hände egentligen. Brandkåren kom ganska snabbt, max en kvart efter larmet. De åkte ner och kom upp igen efter bara några minuter. Falsklarm. Härligt med lite spänning på jobbet ibland.

Guldstjärnan kom defintivt på hoppträningen i onsdags. Var i Kumla och hoppade för Britt Pärsson. Jag hade hackamoret på, Stina har knappt hoppat sedan november, det var upplagt för totalt kaos. Det blev succé. Stina var riktigt fin, redan på uppvärmningen kändes hon kalas, det följde med genom hela träningen och vi kunde faktiskt glänsa ordentligt på vissa övningar. Riktigt kul! Guldstjärna i boken.

Stina. Nu laddar vi för 2009.

Var riktigt trött och seg i torsdags när jag skulle åka och jobba, det kändes riktigt jobbigt att behöva åka dit. Men jag bet ihop och försökte hålla humöret uppe. Det slutade med en av de absoluta bästa jobbdagarna någonsin! Jag blev bara på gladare och gladare och tillslut kunde jag inte låta bli att stå där med värsta flinet. Allt var bara så roligt! Kvällen inleddes med standup, det kanske är det man behöver ibland. Jag missade tyvärr Soran Ismail, men såg Kristoffer Appelqvist, han var riktigt bra.

Jag stod i kassan hela kvällen, det var en mycket bra position just då. Alla gäster var glada och trevliga, inte minsta bråk blev det hos mig. Det hjälper också till att göra en bra kväll. Stackars Viktor fick slita som bara den i garderoben, det var sjukt mycket folk för att vara torsdag! Han slet också bra på dricksen, något varken jag eller Matilda lyckades speciellt bra med... Grym torsdag!

Om jag bara visste hur ni tänker.

Vid lunchen i torsdags på jobbet så reflekterade jag över att det var lite dåligt med luft i höger framdäck på min bil. Självklart så åkte jag direkt från jobbet sedan och fyllde luft, eller inte. Jag borde ha gjort... Dum som man är så glömde jag ju bort det, det fick jag tillbaka på vägen till jobbet igår. Punktering i snöyra, på 90 väg. Perfekt läge... Ringde naturligtvis till pappa direkt. Han satt i lugnan ro och åt frukost, men skulle komma sen. Han sa att jag skulle försöka byta däck själv, det finns ju en domkraft som man får veva upp i alla bilar. Utom i min, för den har någon tagit därifrån, eller så var det inte med någon från början. Jag blev inte speciellt förvånad när jag upptäckte det, min vanliga tur. Så det var bara att sätta sig i bilen igen och vänta på pappa. Efter ett tag så stannade det en annan bil, en skåpbil från "ESFV" eller något liknande. Jag blev glad över att det finns snälla människor som stannar och hjälper till, utan att egentligen behöva. Det var ett söt kille som kom ut. Han hade en domkraft i sin bil, och en skruvdragare att använda till domkraften, smart! Han var supersnäll och bytte däcket åt mig. TUSEN TACK! En riktig gentleman! Pappa kom sen och hämtade det trasiga däcket, och lagade det under dagen.
Efter jobbet och stallet var det alltså bara att åka till Ormesta för att byta tillbaka där, passade även på att tvätta och städa ur bilen lite, det behövdes... Jag tänkte att jag skulle börja med att byta däck, det gick sådär. Naturligtvis så fanns det ingen domkraft där heller, typiskt. Ringde till pappa, han sa att min kusin förmodligen hade den i garaget. Efter mycket om och men så fick hans son åka och hämta domkraften och komma med den till mig sen. Tack tack! Sen bytte jag däcket alldeles själv. Nöjd.

Jobbet igår var ingen höjdare, det var riktigt lugnt. Kvällarna blir väldigt långa när det är så. Det var ju ändå dreamteam så helt fel var det inte. Det var lite mer spännande i början av kvällen. Än en gång kom det en kille och sa att han kände igen mig, fast han visste inte ifrån vad. Jag kände inte igen honom, men blev ju såklart nyfiken på varför han kände igen mig. Han släppte en skön replik om att det kanske bara var "dreams come true". Humor. Sen tyckte han att vi skulle diskutera saken över en fika. Det slutade med att han bad om mitt telefonnummer och om han kom ihåg det utan att skriva upp det så skulle jag följa med på en fika. Att han skulle komma ihåg numret kändes ju ganska otroligt så det kändes inte så farligt, han var rätt snygg dessutom. Jag tycker det är fantastiskt kul när sånt här händer, det livar upp tillvaron lite, kanske bara för stunden men ändå.

Idag har varit en lugn dag, skönt. Hade utsläpp i stallet, så det blev ännu en natt med alldeles för lite sömn. Stina fick vila, så longerade jag Saga, hon har lite ont i ryggen så jag tänkte att hon skulle slippa bli riden tills Koko varit ute, lika bra. Sen hade jag lovat att hoppa Vanda också, för hon hade varit vild igen igår. Så då tyckte Sanna att det var bra timing att låta mig rida, och passa på att hoppa lite med. Det gick faktiskt ganska bra, Vanda var väldigt pigg, och tyckte att det var fantastiskt roligt att hoppa. Hon var ändå snäll, busade lite men inte så farligt. Däremot när vi var klara och jag bara skulle trava av henne, då jäklar. Sanna flyttade lite på en spade så att det lät lite, Vanda bara flög i luften och exploderade i några riktiga bockar. Jag blev riktigt chockad, verkligen inte beredd på det, satt nästan lite löst ett tag, men det gick bra som tur var!

Vi hade också bestämt att det var dags att simma efter stallet. Men med alldeles för lite sömn, trött efter en busig Vanda och fortfarande ont i halsen kändes det inte så lockande. Det slutade med att jag åkte hem och sov i fyra timmar, tror verkligen att det behövdes, riktigt skönt.


Jag börjar hitta distansen. Nöjd.